Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. I spindelns nät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni och edra kamrater?» frågade Mikael.
Han nickade.
»Reids sällskap. Mitt namn är Tom Reid. Vi hade inte tur,
och jag lämnade dem sysselsatta med att göra en sista undersökning
i gropen, medan jag gick ut på upptäcktsfärd. Men hvarför kalla de
er Revels?»
»Jo, vi togo namn efter vår ’sofvande medarbetare’ — en
arftagerska nu.» Han pekade på fällen.
»En kvinna!» sade Reid förvånad. »Är er medarbetare kvinna?»
»Inte alldeles», sade Mikael skrattande. »Hon blir det en dag.»
Reid såg förbluffad ut. »Jag såg aldrig — jag menar, att jag
hörde aldrig talas om att någon kvinna var med er i lägret»,
sade han.
»Det var hon inte heller», sade Mikael och njöt af sin
hemlighet. »Hon är —»
»Hos sina vänner», inföll jag hastigt vid tanken på att det
var onödigt, att främlingen fick reda på vår förbindelse med
Booroowong.
»Å, i Sidney, gissar jag», anmärkte han, hvarvid vi icke gjorde
någon invändning.
Reid steg upp. »Jag måste gå nu», sade han; »jag kan inte
dröja här hela dagen.»
»Vill ni inte stanna och träffa Ben?» frågade jag. »Han blir
nog glad att träffa en bekant från Kalifornien.»
»Jag råkade honom aldrig där, sade jag ju», invände Reid
hastigt. »Jag måste gå.»
»Går ni tillbaka till lägret i kväll?» frågade jag.
»Nej, jag tror, att jag blir kvar här i trakten och går dit i
morgon.»
»Jag är inte ledsen att höra det», sade Mikael skrattande. »Ni
kommer alltså inte att råka i frestelse.»
»Hvad menar ni?» frågade Reid och rodnade lätt.
»Endast att ni inte kommer att möta någon och således inte
blir frestad att tala om vår hemlighet», sade Mikael.
»Ni tänker föra guldet till lägret i kväll?» frågade Reid.
»Nej, till Boor — jag menar, ja — nej — ni menar väl inte,
att vi skulle lämna det här hela natten», stammade Mikael.
»Nej», sade Reid, som synbarligen icke lagt märke till hans
förvirring. »Regeringsombudet skall naturligtvis hjälpa er att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
