Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ständige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEGNÉRS BILD
TYCKS PLÖTSLIGT FÅ LIV. ÖGONEN BLIXTRA. LÄPPARNE
RÖRA SIG RYTMISKT.
Skald, som tog säte i min stol, men min anda glömmer,
Karl, som ärvt Davids namn och om hans rykte drömmer,
ur skuggan av min grav jag ägnar dig en säng.
Dig söver smickrets röst; hör sanningens en gång!
En Bäckström sjunge fritt sin lovsång till din heder,
en Tammelin må pris ge dina verk och seder.
och i »Vårt Land» du själv i frihet häckla må
den nya dikt, som du visst aldrig lär förstå,
men rätt skall vara rätt, och jag kan ej förneka,
att den bär hälsans färg. Jag älskar ej det bleka.
Den nya tidens sång har mera must och märg
än din, fast du klev högt uppå de skalders bärg.
Det är en högre konst att skapa än att klandra.
En skald ser stort och fritt på både sig och andra.
Hans ävlan går ej ut på yttre glans och pris.
Han diktar oberörd av både ros och ris.
Du, Zions sångare, så svag för allsköns glitter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
