Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ständige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i din akademi, som kallas svensk och vitter
tycks mig all kärlek nu till svenska dikten död.
Av Gustav tänktes hon en gång som diktens stöd,
en andens högsta rätt med frihet obeskuren
att främja språkets växt och fosterlandskulturen.
Nu tycks hon mig mest lik en slocknad brasas härd,
där mörksens uvar slåss om titlar, rang och flärd,
ett antidionysiskt sockerdricks-cenakel,
där bröderna en gång om året ge spektakel
med ord- och ordensprål, där män av Göters stam
med vittert glittertal för hovet träda fram.
Och detta sällskaps kamp mot tidslitteraturen
tycks mig, med förlov sagt, en ävlan mot naturen.
Du Zions väktare i tornet, som man byggt
åt folket i »Vårt Land», tror du att tidens flykt
och vårens segergång du med ditt rop kan hämma?
Den vårflod du med fromt och sedligt tal sökt stämma,
har redan vuxit till en älv, som drar förbi
den skeppsbroadelsborg, som nämns akademi,
och brusar, stark och fri, mot hav som famna världen.
Förgäves hädar du, som drivit in i fjärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
