- Project Runeberg -  Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord /
121

(1873) [MARC] Author: Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fall före denna period, att vi med en viss tillförsigt
af den närmaste framtiden kunna vänta Stadfästelsen
på detta faktum och dermed äfven upplysning om
ett af de intressantaste skeden i menniskans hela
historia, då hon jagats fram och åter af den mäktiga
jökelisen, och då hon haft att kämpa mot brist af alla
slag, mot köld och hunger och mot vilda djur. När
slutligen sjelfva istiden gaf vika, dess ofantliga
snö- och ismassor smält undan, banade sig de deraf
uppkomna vattenmassorna i stora, breda floder ut mot
hafvens bäcken, bildande dalar och sjöar och
afsättande å deras botten och på det öfversvämmade
landet lager efter lager af lera och grus. Vid deras
stränder lefde ännu istidens mäktiga djurformer.
Grottbjörnen tog sitt hemvist i hålor, som uppstått i
klippornas väggar, grottlejonet och grotthyänan täflade med
den om dessa boningar. Mammuten och den
ullhåriga noshörningen vandrade ned till flodernas vatten.
Bland dessa väldiga djur lefde menniskan sannolikt
i ständig strid. Nu känna vi med visshet hennes
tillvaro, ty hon har i flodernas gamla bäddar
efterlemnat otaliga af sina stenredskap och stundom
äfven sina egna ben, tillsamman med ben och tänder
af de nämnda djuren. Vi känna väl ej mycket om
hennes kultur från denna tid, den egentliga
»mammut-tiden», men af stenredskapens enkla, råa form —
den s. k. S:t Acheul-typen[1] — kunna vi med



[1] Man har efter flere olika grunder sökt klassificera menniskoslägtets
äldsta utvecklingsstadier, men emedan dessa indelningar ännu lemna
mycket öfrigt att önska och synnerligen emedan de endast gälla för vissa
områden, hafva de i denna skildring endast helt lätt berörts. Bäst synes den
ofvan antydda indelning af kulturen, som De Mortillet gifvit, och hvilken
är grundad på redskapens art (material, form m. m.), fastän äfven den torde
gälla blott för vissa delar af Europa; redskapen tillhöra enligt hans åsigt
4 typer. 1. St. Acheul-typen eller de stora råa flintverktygen ur
flodbäddarna (titelbilden o. Bild 10—12), först funna vid St. Acheul i
Sommedalen. 2. Le-Moustier-typen eller de mindre, men ännu rått slagna,
ofta på ena ytan platta flintredskapen (Bild 21) som först blifvit anträffade
i Le-Moustier-grottan. 3. Solutré-typen eller de vackert tillhuggna
flintspjut (Bild 40), som mest funnits i Solutrégrottan. 4.
La-Madelainetypen. innefattande skrapor och knifvar m. fl. smärre verktyg af flinta
(Bild 22) samt redskap af horn och ben (Bild 23). — Indelningen af
menniskoslägtets äldsta tider efter faunans olika beskaffenhet (i
grottbjörntiden, mammuttiden, rentiden o. s. v.) har flere goda sidor, men
får ej tillämpas i alltför stor utsträckning eller bestämdhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:58:35 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillvaro/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free