Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fall före denna period, att vi med en viss tillförsigt
af den närmaste framtiden kunna vänta Stadfästelsen
på detta faktum och dermed äfven upplysning om
ett af de intressantaste skeden i menniskans hela
historia, då hon jagats fram och åter af den mäktiga
jökelisen, och då hon haft att kämpa mot brist af alla
slag, mot köld och hunger och mot vilda djur. När
slutligen sjelfva istiden gaf vika, dess ofantliga
snö- och ismassor smält undan, banade sig de deraf
uppkomna vattenmassorna i stora, breda floder ut mot
hafvens bäcken, bildande dalar och sjöar och
afsättande å deras botten och på det öfversvämmade
landet lager efter lager af lera och grus. Vid deras
stränder lefde ännu istidens mäktiga djurformer.
Grottbjörnen tog sitt hemvist i hålor, som uppstått i
klippornas väggar, grottlejonet och grotthyänan täflade med
den om dessa boningar. Mammuten och den
ullhåriga noshörningen vandrade ned till flodernas vatten.
Bland dessa väldiga djur lefde menniskan sannolikt
i ständig strid. Nu känna vi med visshet hennes
tillvaro, ty hon har i flodernas gamla bäddar
efterlemnat otaliga af sina stenredskap och stundom
äfven sina egna ben, tillsamman med ben och tänder
af de nämnda djuren. Vi känna väl ej mycket om
hennes kultur från denna tid, den egentliga
»mammut-tiden», men af stenredskapens enkla, råa form —
den s. k. S:t Acheul-typen[1] — kunna vi med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
