Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de äldsta spåren af Menniskans Tillvaro på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkerhet sluta till, att hon stått på en ytterst låg
ståndpunkt. Sedan funno vi henne likt björnen och
hyänan boende i grottor bland bergen. Om några af
dessa grottor varit menniskans hemvist redan under
isperioden och flodbäddsfyndens tid, är ännu
oafgjordt, men att de flesta bland dem ej tillhöra dessa
perioder, har man bevisat derigenom, att de stora
djurens, mammutens, noshörningens m. fl., ben blott
undantagsvis i dem anträffas; dessa djur lefde
visserligen ännu, då många af grottorna utgjorde
menniskans bostäder, men de hade så aftagit i antal,
att hon endast sällan kom i beröring med dem.
Hennes redskap och vapen bibehöllo väl ännu på
den tid, då Le-Moustier-grottan beboddes, något så
när de äldsta redskapens form, men de förbättrades
något i tillverkning och minskades i storlek —
den s. k. Le-Moustier-typen. De bestodo emellertid
ännu allenast af flinta och andra stenarter. Elden
egde menniskan på denna tid. Hennes jagtbyte
utgjordes nu mest af vildhästen och uroxen; renen
synes, att döma af de i breccian funna benens antal,
ännu ej varit så talrik i mellersta Europa. Efter
denna tid förflöt synbarligen ånyo en lång period,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
