RESAN TILL TILSIT

Wilwischken ligger vid haffet. Alldeles tätt invid haffet ligger Wilwischken. Och när man kommer från det stora vattnet och vill vika in i floden Parwe, då måste man förbi husen så nära att man känner sig frestad att ta ett par lökar — det duger också med kålrötter — och slå in fönstren med, där man sitter i båten. Det vore visserligen skada på de rena, blänkande fönsterrutorna. Ty Wilwischken är en renlig by och en rik by. Jämte fisket i haffet och floden ägna innebyggarna sig åt inkomstbringande åkerbruk och trädgårdsskötsel, och lökarna från Wilwischken äro berömda. Den vackraste gården av alla är den som liksom bildar det skarpa hörnet vid Parwes mynning, och den tillhör Ansas Balczus. Ansas Balczus är inte någon vanlig fiskare, som vid varje fiskafänge måste riva till sig sin andel och aldrig får nog, och som på måndagsaftnarna bjuder ut sina abborrar till underpris i Heydekrug och far hem drucken på tisdagskvällarna. Ansas Balczus är allaredan nästan en herreman. Han talar tyska som en tysk med tyskarna, rör i socker i sin toddy som tyskarna,