och vid sina processer kan han föra sin talan så bra, att han inte behöver kosta på sig någon juridisk hjälp. Han har också tagit sig en fin fru, Ansas Balczus. Hon är bördig från Minge och dotter till den rike Iaksztat, ägaren till de stora haff-ängarna. Ingen hade trott, att han skulle få Indre Iaksztat, ty henne tävlade alla om, och hon gick förbi dem så blek och stilla, som om hon hade varit en dotter till solen. Men nu har han henne och kan vara stolt över henne. Hon har fött honom tre vackra barn, och hon sköter hushållet som om hon vore i förbund med den välvilliga gudinnan Laime. Handlarna riva till sig hennes smör, innan det knappt är kärnat, hennes vinbärsvin är det starkaste som bjuds på långa håll, och sedan förra julen står det två röda plyschfåtöljer i högsätet, där brudparet brukar sitta vid bröllop. Man berättar till och med, att hon ämnar köpa ett piano till lilla Elske, när hon fyller sju år. Och hela tiden går hon sin väg fram lika blek och stilla, som hon gjorde när hon var flicka, och hon blir så röd som en nejlikesäng när någon tilltalar henne. Sådan är Indre Balczus. Och om jag vore Ansas, skulle jag tacka himlen varenda morgon och kväll för att hon är min hustru och ingen annan. Så var det också förut, men sen Busze kom som piga i huset har mycket ändrat sig. Det har ändrat sig så mycket, att grannhustrurna ha viskat med varandra en lång tid, så ofta som det hörs gräl och gråt från Balczus gård. Grälet kommer från Ansas. Den rösten känna alla igen. Men det är inte Indre som gråter — om hon gör det, så är det helt tyst och om natten. Det