Det vet hon ingenting om. När hon till sist kom upp till vattenytan, då hade hon känt hans händer, medan han trampade vatten och knöt fast sävbuntarna över ryggen på henne. Men sen vet hon inte vad det har blivit av honom. De ropa och leta och ropa. Men de finna honom inte. Det hitta bara båten, som ligger stjälpt med kölen i vädret. Han skulle nog ha kunnat hålla sig fast vid den, men den har troligen flutit ifrån honom medan han knöt fast simdynorna vid Indre. De söka i fem timmar, och Indre ligger på sina knän och ber om ett under. Men det skedde intet under. Två dar därefter fann man honom uppkastad på stranden. * * * Nio månader efter Ansas’ död födde Indre honom en son. Efter hennes önskan fick han i det heliga dopet namnet »Galas», vilket betyder försoning. Men eftersom namnet inte är brukligt, kallades han mest efter sin far. Och än den dag i dag är han en ansedd man. Endrik håller sin fädernegård i gott skick. Elske är gift med en välbärgad bonde, och Willus har mycket riktigt blivit präst. Hans församling ser i honom en av Guds utsände, och även läsarna gå och höra honom. Indre är en gammal kvinna nu och lever på sitt undantag hos äldste sonen. När hon går i kyrkan, buga alla sig för henne. Hon vet, att hon nu snart skall förenas med Ansas i himmelen, ty vår Herre är nådig mot syndare. Må han vara lika nådig mot oss! 55