M I K S BUMBULLIS Grigas och Eve hade varit vid midsommasva-kan, och på hemvägen hade de dröjt sig kvar någonstans i busksnåren, som ju unga människobarn äro i sin goda rätt till. Och när de nu lite skamsna smögo sig fram till skogvaktarbostället, var det redan stora dagen. Grigas var den förste som märkte att lampan ännu brann i husbondens rum. Han gav Eve ett hastigt tecken att smyga sig om knuten och gå in bakvägen, och själv låtsade han som om han redan var i arbete. Han gick bort och sysslade vid vedtravarna och kastade med stort buller men alldeles ändamålslöst några stora alklabb ar om varandra. Det var hans mening att med detta fästa den gamle skogvaktarens uppmärksamhet vid sig och på så vis göra det lättare för Eve att komma obemärkt in. Men den stränge husbonden gav inte något tecken ifrån sig, som han hade väntat. »Han har väl lagt sig på soffan och somnat», tänkte han och tände sin pipa med lättad uppsyn. Men så fick han se att Eve stod borta vid gavelväggen och vinkade honom till sig med häftiga åtbörder. Han smög sig försiktigt fram till henne och fick till 59