Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jons och Erdme
- XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hästen är väck, men hästtäcket får göra tjänst
fortfarande.
»När vi började», säger hon skamsen, »då hade vi
åtminstone sängkläder.»
»Herregud», säger han, »kreaturen är ju borta, och
mycket utav husgerådet, och alla sparpengarna» —
när han säger »alla sparpengarna», då sväljer han i
alla fall, och det går som ett styng genom hennes hjärta
— »men våra ståtliga hus har vi kvar, och ängarna har
vi också, och potatisen växer — och kärrfogden säger,
att hästen nog ska komma till rätta. Och för övrigt
lånar han oss vad vi behöver. Vi får börja om igen
från början, det är alltihop.»
När han säger det, då känner Erdme sig helt ung
igen.
Och sen krypa de tyst ner i den hårda sängen och
hölja över sig så gott det går med det korta
hästtäcket. De behöva inte frysa, för natten är ljum, och så
värma de varandra.
Erdme ligger där och tänker: »Gud vad det är
härligt ändå att ligga här!» Och hennes rygg ska snart
bli bra, och sen kan hon arbeta för tre igen. Och
välsignelsen ska komma, som den kom första gången.
Nej, den är allaredan kommen, för Jons ligger ju
bredvid henne och säger halvt i sömnen: »Bara du är
här, så ...»
Petruschka har stuckit nosen mellan framtassarna
och drömmer om en balja med ljumt såpvatten och en
duktig borste.
Och känner jag Erdme rätt, så kommer den
drömmen att gå i uppfyllelse i morgon dag.---------
Resan till Tilsit. 19.
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:27:56 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tilsit/0291.html