Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellan menniskan och de oskäliga djuren, som
utvisar deras fullkomliga skiljaktighet till
arten. Den står i det innerligaste sammanhang
med språkets bruk, hvilket M:r Darwin medger
vara „ett af de förnämsta skiljetecken emellan
menniskan och de lägre djuren“. Han yrkar
emellertid på, att rudimenten för denna
väsendtligen menskliga konst redan kunna upptäckas i
de olika ljud och läten, hvarigenom djuren såväl
sjelfva uttrycka sina känslor, som stundom väcka
motsvarande känslor hos andra djur. Han nekar
icke, att talspråket är egendomligt hos
menniskan, men menniskan „begagnar sig gemensamt
med djuren af oartikulerade skrik för att
uttrycka sin mening“. Detta är återigen ett
exempel på det sätt, hvarpå M:r Darwin i denna
afdelning af sitt verk beständigt ilar bort ifrån
en af honom sjelf vidkänd svårighet. Om det
artikulerade språket verkligen är något för
menniskan egendomligt, huru kan derigenom det
egendomliga faktum undanrödjas, att menniskan
ej uti en annan punkt äfven skulle vara
egendomlig? Han anmärker sedan med mera
grannlagenhet, att „det icke är blotta
artikulationsförmågan, som skiljer menniskan från de andra
djuren, ty, som hvar och en vet, kunna
papegojor tala; det är fastmer hennes stora förmåga
att sammanbinda vissa bestämda ljud med
bestämda begrepp; och detta beror ögonskenligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
