Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pysslingen (den s. k. halfapan), och sedan är det icke
något särdeles stort mellanrum, som skiljer dessa
från apslägtet (simiaderna). Dessa utgrenade sig
sedan uti tvenne stora stammar, den nya
verldens och den gamla verldens apor, och från det
sednare, „under någon långt aflägsen tidpunkt“,
härstammade menniskan.
„Vi hafva sålunda“, slutar M:r Darwin, „åt
menniskan gifvit ett slägtregister af ofantlig längd,
men ej, torde man säga, af ädel beskaffenhet“.
Ja, i sanning, en ofantlig längd! Och hvad dess
adelskap angår, tycks detsamma gå baklänges,
enligt det kinesiska systemet, hvarefter personer,
som utmärkt sig, icke adla sina barn, utan sina
förfäder. Och vi be våra läsare synnerligen
fästa uppmärksamhet på, hvad detta slägtregister
innebär med hänseende till den menskliga
själens högre förmögenheter. M:r Darwin tillåter
intet afbrott i kedjan; följaktligen, om han
bevisat något, så har han bevisat, att skillnaden
emellan menniskans själ och ascidians
känningar „säkert är en grad-, ej en artskillnad“. Det
finnes således intet i en Newtons hjerna, som ej
uti ett outveckladt tillstånd existerar i den „sega,
läderartade säcken“, hvaraf detder
„invertebrerade, tveköniga, hafsdjuret består“. Vi tro att
det allmänt måste erkännas, att M:r Darwin här
framställt den bästa vederläggning af sin theori,
i det han sålunda fört den inom det löjligas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
