3 (Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1906)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5-6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

         Og naar vi i Dag

         med en frydefuld Tro

paa vor Sag, der vil Retfærd for Tjenstepigen,

         her har stiftet et Bo,

         hvor hun trygt under Tag

kan hævde sin Evne og mætte sin Higen,

da føler vi vel vi et Fremskridt har naaet,

et Stykke af Vejen vi fremad er gaaet,

         men det er kun et Skridt,

         og skal ret vi naa vidt,

då maa stadig vi dyrke og pleje den Mark
vi har saaet.



         Og dem, som stod hos

         som forstod vore Krav,

dem vi beder, de stadig vor Fremfærd vil lette,

         thi hver Støtte de gav,

         — var det Guld eller Gods —

har jo styrket og højnet det Maal, vi os satte.

Og Maalet er Kundskab og Livsret for alle,

som ved Tjenestepigenavnet sig kalde!

         Gid de snarligen naar

         de dem værdige Kaar,

Og gid hæmmende Skranker der standser hvert
Fremskridt, maa falde,

Kamrater

Lite hvar har nog i dessa dagar läst i
tidningarna om hvad Köpenhamns
tjänarinnor uträttat. Där se vi hvad som är
möjligt blott vi enigt hålla samman och
med vilja och tro arbeta för ett bestämdt
mål. Äfven Stockholm har ju en
tjänarinneförening och vi hoppas att exemplet
från Köpenhamn är ett godt föredöme
för oss.

Hittills har intresset för föreningen varit
ganska slappt, men vi hoppas att genom
ihärdig agitation allt flera skola vakna
upp för det berättigade i vår sträfvan.

Mången husmoder klagar och det med
rätta öfver svårigheten att erhålla
intresserade och dugliga tjänarinnor. Men
orsaken därtill är nog icke den, som så ofta
framhålles, ringaktning och brist på
intresse för husligt arbete. Utan fastmer i
de godtyckligheter och missförhållanden,
hvilka äro rådande inom facket. Den
långa arbetstiden och knappt tillmätta
fritiden, ofta i förening med ett
ringaktande och inhumant bemötande äro några
af de vanligaste orsaker till missnöje. Men
att denna lista i många fall kan ökas med
otaliga andra oegentligheter, vet alltför
väl alla tjänarinnor. Och så är det
öfverallt hvarhelst kvinnor utföra arbetet —
i affärer och fabriker — från alla håll
hörs ett doft knot af tusen och åter tusen
trälande kvinnor som genom nyare tidens
strömningar vaknat upp till medvetande
om sin förtryckta ställning, men ännu icke
lärt sig inse och tillgodogöra sig det enda
medlet, som står oss till buds och som
skall blifva vår räddning. Den väg vi
måste gå är för länge sedan utstakad,
pröfvad och erkänd af millioner förtryckta
arbetare, den heter — sammanslutning.

Se på männen hvilken ställning de inta,
hvilka reformer de genomfört och läs i
arbetarpressen om de stora segrar de årligen
vinna, blott därför att de äro organiserade.
När skola vi tjänarinnor ha hunnit så långt
att vi kan anteckna segrar i våra annaler.
Den dagen behöfde ej vara så långt
aflägsen, om blott alla ägde den ljusa tro
på rättvisans seger som måste besjäla dem,
hvilka gå målmedvetna och segervissa till
strid för stora idéer.

Och till sist vill jag rikta en varm
vädjan till eder alla. Kamrater, vaknen upp
för kampen omkring eder och gån med i
striden för frihet och rättvisa. Jag vet,
att en falsk stolthet håller mången tillbaka,
det är tid att skaka den af. Det är ingen
skam att arbeta för en rättvis sak. Och
om vi ej själfva skaffa oss rätt, aldrig skall
den godvilligt gifvas oss. Därför kom med
i våra led, endast det som kan vara oss
till nytta arbeta vi för. Upplysning och
bildning vilja vi skaffa oss genom vår
förening. Detta skall ingifva våra
motståndare aktning för vår person. Jag har sett
otaliga bevis på, att de vakna och tänkande
tjänarinnorna äro de mest omtyckta och
äga de största förmånerna, detta är ju
helt naturligt. De efterblifna och
okunniga gifvas minsann inga förmåner, och icke
heller skulle en husmoder ha hjärta att
väcka den slumrande till insikt om, att äfven
hon är människa Men för alla finns plats i
organisationen, den vill verka bildande,
väckande och lifvande för alla, unga som
gamla. Och genom den, endast den, kunna
vi skapa åt oss alla rikare möjligheter,
högre lifs- och människovärde och vi ha
fyllt en plikt mot oss själfva och den klass
vi tillhöra, den skattbetyngda, rösträttslösa,
för frihet, jämlikhet och broderskap
stridande arbetsklassen.

A. B—ng.

Tjänarinneföreningens basar.

Att det icke är latmansgöra att ställa
till en basar, det ha de för
Tjänarinneföreningens basar, på Hvita bandets lokal
d. 26 och 27 oktober, verksamma
medlemmarna af Tjänarinneföreningen fått
erfara. Först skall man springa omkring
till olika myndigheter för att få tillstånd
och så skall man ha lämplig lokal och
så arbeta på alla möjliga sätt för att få
gåfvor och diverse varor för billigt pris.
Så bakades småbröd och hvetebröd af
flickorna själfva, kokades och stektes till
pålägg på smörgåsar, rummen pryddes med
blommor och grönt och så rann den stora
dagen den 26 oktober upp, motsedd af
alla med en viss oro hur det skulle gå,
och kanske af några med en stilla bön
om välsignelse till företaget. Det var ju
så viktigt att få in litet pengar till
föreningen!

Det var ju litet tomt och tyst i början
men så, allt som dagen led, blef det
lifligare och till sist var det på kvällen nästan
trängsel kring borden och i det inre rum,
där de flinka uppasserskorna hade brådtom
att servera smörgåsar, the, kaffe, kakor och
tårtor af olika slag och så de präktiga
ostkakorna, som gingo med strykande fart.
Vid lotteribordet var det på kvällen
alldeles utsåldt men till andra dagen
framtrollades åter en ny uppsättning. I ett af
rummen uppträdde våra gamla vänner Pelle
och Matts jämte ett sällskap folkdansare,
som med vanlig kläm utförde våra vackra
och hurtiga folkdanser, och där var alltid
fullt af åskådare oaktadt det särskilda
inträdespriset. På kvällen möttes alla
föreningens medlemmar med glada blickar.
Nu visste man att alla omkostnader blefvo
betalda och något blef också öfver och
»i morgon blir det ändå mera folk» trodde
man. Ja, så blef det också och man
kunde andra dagens kväll glädja sig åt att
den platsanskaffningsbyrå, som föreningen
satt upp och hade en del skuld på, skulle
kunna fortsättas och affärerna redas upp.
Icke under då att alla som arbetat för
föreningens sträfvanden sågo så glada ut.

Detta var dock blott en liten början.
Många basarer, mycket arbete och mycket
intresse fordras innan Stockholms
tjänarinneförening kommer så långt att den,
liksom föreningen i Köpenhamn, kan sätta
i gång sin egen hushållsskola och vinna
en sådan aktning som denna, hvarom i
dessa dagar alla tidningar skrifvit långa
artiklar. Det är ju dock detta mål, äfven
Stockholms tjänarinneförening vill arbeta
för, men då behöfs det att alla Stockholms
tjänarinnor förena sig därom och hjälpa
till.

Bland lustiga episoder från basaren kan
nämnas att flera personer voro så nyfikna
att få se den från föreningens bildande
mycket omtalade Maria Qvist, som
kommit från Gäfle för att hjälpa till, att de
gingo omkring och frågade efter henne,
och en fru kom just till Maria Qvist och
frågade hur hon skulle kunna få se henne.
Att frun blef en smula generad vid hennes
svar att det just var hon är ju naturligt.
Ett fruntimmer sade att hon trodde Maria
Qvist skulle se ut nästan som en karl och
blef mycket öfverraskad när denne
fruktade person befanns vara en ung, fint
byggd kvinna med ett anspråkslöst och
intelligent utseende.

Ja, som sagdt, basaren är öfver men
mycket arbete behöfves för att fortsätta
det påbörjade verket och skam vore det
väl, om Stockholms tjänarinnor ej skulle
lämna föreningen allt det understöd de
hvar i sin mån kunna.

E. L.

Öppet bref

.

Ehuru nedanstående bref ej direkt
berör tjänarinnornas ställning, finnes dock
däri så mycket, som kan tillämpas på oss,
och så många »gif akt» för dem som
dagligen öfvergå från tjänarinneyrket till
andra yrken, att vi ansett det lämpligt att
intagas här. Dessutom kan det ju vara
af intresse att få en inblick i de
förhållande under hvilka tusental af kvinnor
på andra arbetsområden kämpa sin kamp
för tillvaron.

Skulle någon »Eva» bland våra läsare
vilja ge »Siri» några goda råd, hur hon
bättre än hittills skall få sin lön att
räcka till, öppna vi gärna tidningens

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Fri Oct 18 17:16:42 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tjanbladet/1906/0019.html

		Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1906 / 3 (1905-1908) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|


	Og naar vi i Dag
	med en frydefuld Tro
paa vor Sag, der vil Retfærd for Tjenstepigen,
	her har stiftet et Bo,
	hvor hun trygt under Tag
kan hævde sin Evne og mætte sin Higen,
da føler vi vel vi et Fremskridt har naaet,
et Stykke af Vejen vi fremad er gaaet,
	men det er kun et Skridt,
	og skal ret vi naa vidt,
då maa stadig vi dyrke og pleje den Mark vi har saaet.

	Og dem, som stod hos
	som forstod vore Krav,
dem vi beder, de stadig vor Fremfærd vil lette,
	thi hver Støtte de gav,
	— var det Guld eller Gods —
har jo styrket og højnet det Maal, vi os satte.
Og Maalet er Kundskab og Livsret for alle,
som ved Tjenestepigenavnet sig kalde!
	Gid de snarligen naar
	de dem værdige Kaar,
Og gid hæmmende Skranker der standser hvert Fremskridt, maa falde,