- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1906 /
5

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5-6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pr år
1 sommarkappa kr. 20, räcker 4 år ... 5:
1 regnkappa kr. 12, räcker 6 år ......... 2:
Hattar (antingen två de allra enklaste

eller en af något bättre kvalité, som

räcker 2 år, och köper man då ena

året sommar-, andra året vinterhatt



10:



Handskar, vantar och muff ................ 6:
12 näsdukar kr. 6, räcka 3 år ............ 2:
Diverse: skärp, kragar, band, knappar,

tråd, stoppgarn, skoning, kantband,

ärmlappar m. m. ................................


14:


09
——————————
Summa kronor 156:



Är det något, som är för högt tilltaget?

I så fall kan du vara viss om, att
»diverseposten» slukar hvarje 25-öring du kan
pruta någonstans. Ofvanstående beräkning
för utgift till kläder, visade jag för några
af kamraterna i affären. Somliga tycktes
känna igen rätt mycket, men andra
skrattade åt det hela.

»Vinterkappa, som räcker i fyra år, när
man är tvungen att gå ut på klockslag
hurudant vädret än må vara? Min svarta
kostym, som jag gjorde mig till förra
vintern, kostade 60 kr., och den är så
sliten, att jag knappast tror, jag kan ha
den i vinter också».

»Två hattar för 10 kr.? Det får man
ju inte ens en för».

»Hvar får du en snygg vinterblus för
6 kronor?»

»Går du verkligen med så grofva
skodon?»

»Du har glömt flor och parasoll.»

I samma tonart kritiserades alla poster
till min stora förnöjelse. Dessa flickor
äro nämligen ej själfförsörjande kvinnor.
De bo i sina föräldrahem, betala kanske
ingenting, kanske 30—40 kr. hemma och
använda sin resterande lön till kläder och
nöjen. Men en af flickorna inne på kontoret
satt länge och läste igenom papperet flera
gånger. Så kom hon fram till mig och
sade: Tack skall du ha. Det där var
mycket intressant, men det är tröstlöst att
se, huru litet en kvinna är värderad. Jag
har samma arbete som mina manliga
kamrater, lika lång arbetstid som de, men
ingen af dem behöfver nöja sig med
samma lön. Yngste man har 75 kronor och
han »skulle ju inte kunna existera, om ej
hans mor skickade honom pengar», säger
han själf.

Låt mig få en afskrift, så är du snäll,
den kan vara bra att visa dem som säga:
»du, som har så stor lön, måtte väl ha
råd! När man kommit upp till 75 kr.
i månaden!»

— — —

Ja, kära Eva, jag förstår, att jag gör
dig ledsen, men jag kan ej annat. Du
talar om, att vi skall gå på Skansen om
sommaraftnarna och söndagar. Hvar skola
vi få pengar till det? Jag har i sommar
varit en enda gång på Skansen och det
var en folkdag med 10 öres entré. Och
du, som hela sommaren kan få bada i
sjön hvarje dag, har du tänkt huru det
käns att gå här på de heta, dammiga
gatorna och tveka och undra, om man
skall nämnas kosta på sig en doppning ett
par gånger i veckan?

Mycket mera skulle jag vilja skrifva
om, men jag börjar bli trött och hungrig,
jag har nämligen bara ätit smörgåsmiddag
i dag för att slippa gå ut.

Fastän jag nu har gjort allt för att
förstöra det glada perspektiv, som du
målat ut för oss båda, vill jag dock säga,
att om du, oaktadt du nu riktigt fått reda
på hvad i så fall väntar dig, ändå vill
komma hit, så skall jag uppbjuda alla
mina krafter för att få en hygglig plats
åt dig, låt vara med 50 eller 60 kronor
de första månaderna, men i så fall säkert
löfte om 75 kronor efter högst 6 månader.
Jag har en kamrat nu, som förra året tog
plats som kassörska i en större garn- och
trikotvaruaffär här. Lön 45 kr. att börja
med. Tjänstgöring från kl. 8 f. m. till
kl. 8 e. m. med 1 timmes middagsrast.
När hon efter ett halft år bad om högre
lön, emedan hon ej kunde existera på sin
nuvarande inkomst, svarade chefen »det
var mycket ledsamt, fröken; men jag kan
få så många flickor jag vill ha till den
platsen för er lön». Och så fick hon gå.
Hon har liksom du haft plats i familj
förut, men hon ångrar ej, att hon slutat
med det. »Nog hade jag det mycket
lugnare förr, inga bekymmer, god mat,
husrum och värme — men ingen frihet.
Jag far hellre litet illa, försakar hellre ett
och annat, som är trefligt och angenämt,
bara jag får rå mig själf, sedan jag slutat
mitt arbete för dagen».

Läs nu igenom mitt bref flera gånger
och dröj ett par dagar, innan du besvarar
det. Jag tror, att det är klokast, fastän
jag nog blir mycket otålig, innan jag får
veta ditt beslut.

Farväl, kära lilla Eva, och var ej ond
på mig, som så hänsynslöst rifvit ner dina
ljusa luftslott.

                                Din uppriktiga vän

                                Siri.

illustration placeholder

Hvarför tillhöra
tjänarinnorna icke sin förening?



Jag har ofta när jag ställt den frågan
till tjänarinnorna, hvarför de icke ingå i
sia förening, fått till svar: »Nej, min fru
eller fröken vill det icke.» Många gånger
visar det sig, att de aldrig talat med sin
fru om den saken, utan endast tänka sig
att så är förhållandet. Men också om
icke frun skulle gilla, att man tillhör sin
förening, bör man dock ej underlåta
detsamma. När man är så gammal, att man
kan stå på egna ben, bör man också göra
det, och icke ha barnjungfru som passar
upp sig, man får vara så pass själfständig,
att man kan gå in i en förening utan att
begära tillåtelse därtill. Gör man sin plikt
under arbetstiden, behöfver man ej spörja
om, hvad man skall göra under fritiden,
Det är en barnslighet man bör komma
öfver.

Andra ha svarat: Ja, kunna ni få bort
tjänstehjonsstadgan skola vi straxt komma
med,» men de borde komma förr, ty det
låter ej vackert att säga, ja, utför ni bara
arbetet, så äro vi straxt färdiga att hösta
lönen därför. Det är fegt och dåligt
handlat mot sina egna klasskamrater, vill
man njuta lönen, må man också vara med
i arbetet för den. Andra igen mena, att
en mer eller mindre betyder ju ingenting.
Jo, de många enskilda må vara med för
att dana en stor och stark förening;
särskildt nu är det bruk för alla i det stora
arbetet för skolan, där böra alla vara med.
Några ha svarat: »Nej, när vi äro hemma,
äro vi nog tjänsteflickor, men när vi
komma ut, vilja vi icke vara det.»

Detta är egentligen det sorgligaste svar
man kan få, ty när man själf ringaktar
sin ställning, hur kan man då begära att
andra skola högakta den. En tjänarinnas
arbete är icke att ringakta, utför man ett
arbete väl och samvetsgrant är det lika
mycket värdt, hvilken ställning man än
innehar, blott man utför sitt arbete godt
och värdigt är det ära värdt.

                                Inga Jörgensen.

(Tjenstepigernes Blad.)

illustration placeholder

Tvål och vatten.



Vatten och tvål — se där två enkla
hälsomedel, de mest välgörande och
verksamma den utvärtes mediciner, känner.
Många sjukdomssymptom försvinna genom
dem, många hålla de fjärran för alltid.
Därför, laga att du alltid har riklig
tillgång på vatten, och använd en tvålsort,
som är ej blott oskadlig för huden utan
äfven billig; då näns du använda så
mycket som behöfs af den varan också. —
Använd tillräcklig tid till den dagliga
rentvagningen, och för att den skall bli så
omfattande, som den bör vara, så laga att
du får vara i fred. Bannlys svampen från
ditt tvättillbehör, men låt nagelborsten med
nödvändighet höra dit. — Tag minst en
gång i veckan en grundlig
helkroppstvättning med varmt vatten, eller ännu bättre
ett varmt bad, bäst i form af s. k. finsk
badstu.

                                Karolina Widerström.

(Kvinnan och Samhället.)

*     *
*



Öfver hela världen är en mäktig rörelse
väckt: alla från samfundets högsta till dess
lägsta klasser begynna känna en
gemensamhetskänsla som förbinder människorna.
»Alla för en, en för alla» är männens
lösen och har gjort den svage stark. Borde
detta icke äfven blifva kvinnornas lösen?

                                Frances Willard.

*     *
*



I folkens fredliga täflingskamp skall den
rasen obarmhärtigt bli trampad under
fötterna, som icke vill afstå från alkohol.

                                Prof. G. Bunge.

*     *
*



Genom att göra andra lyckliga göra vi
jorden dubbelt så skön för oss själfva.

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:16:42 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tjanbladet/1906/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free