Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1907 / 8 (1905-1908) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockholms Tjänarinneförenings Platsanskaffningsbyrå och Expedition Öppen kl. 11—4, 6—7.        Torsdagar kl. 11—4, 6—8. Lördagar endast kl. 11—4. Grefthureg. 20 C.         Allm. Tel. 94 39.

ändå ta litet hänsyn till sitt husbondfolk,
när man tjänar. — Ja, det där allt var
nog mycket riktigt, det medgaf Anna gärna,
men å andra sidan kunde hon inte förstå,
huru herrskapet kunde ha något obehag
af att Birger kom upp till henne om
söndagskväll. Fröken Astrids fästman kom
ju alltid hvarenda söndag och dessutom
flera gånger i veckan, så då måtte det väl
ej vara för mycket att träffas åtminstone
en gång. Dessutom hade ju Anna innan
hon tog platsen talat om för frun, att hon
var förlofvad, men naturligtvis ägde ju
frun rättighet att förbjuda besöken om
hon ville. I så fall skulle Anna be om
sina betyg, ty Birgers besök ville hon ej
afstå ifrån.

Ingenting vidare hade talats om saken,
men inga betyg såg Anna till, och hon
talade aldrig om detta samtal ens för sin
fästman. Hur skulle hon väl kunnat
uthärda med sitt enformiga, glädjelösa och
otacksamma arbete åt andra vecka efter
vecka, om ej söndagskvällarna varit. Sällan
kom någon annan än Birger till henne.
Hilda, som redan varit i fabriken nära
två månader, hade fått så många glada
och trefliga bekanta där, att hon inte hade
tid för Anna. Sista gången för omkring
14 dagar sen hade hon dock berättat, att
Berg nu varit riktigt hygglig ett par veckor,
så att Lotten hoppades allt skulle bli bra
nu igen. Och det var sannerligen på tiden.
Hittills hade de nästan uteslutande lefvat
på hvad Ida och Hilda betalade samt de
få kronor modern fick som tidningsbud.
Kunde Lotten förtjäna någon slant med
nattskurning fick man sedan dra sig fram
så godt det gick. Hilda och Ida lågo i
köket och modern i rummet hos hela
familjen. Det var trångt och allt annat
än hälsosamt, men med 7 och 8 kronors
veckolöner kunde det ej bli bättre. Hilda
hade på denna korta tid förändrats mycket,
och ej till sin fördel. Hon hade magrat
och hyn hade blifvit grådaskig, som alltid
hos dem, hvilka lefva i dålig luft och
lifnära sig af kaffe och bröd. Men hon
var nöjd och glad och trifdes godt med
sitt enahanda i fabriken. Anna hade dock
sina egna tankar om orsaken till denna
belåtenhet. Namnet »Arvid» nämndes ofta
af Ida och Hilda och en liten ring, som
Anna ej förr sett på den senares finger,
bekräftade hennes misstankar. Men hon
ville ej fråga något, utan väntade för att
få se om det var allvar denna gång.
Hittills hade Hilda hört till de flyktiga i
kärlekshistorier. Ett tycke räckte ej mera
än 3 à 4 månader, sedan blef hon
vanligtvis förargad för någon småsak och
»gjorde slut», utan ånger eller sorg. —
Anna kunde ej låta bli att le vid tanken
på huru allvarligt hon att börja med tagit
det, när Hilda berättat henne, att nu var
hon så vådligt kär i Ernst eller Robert
eller Gustaf. Men just det, att hon denna
gång ingenting sade, kom Anna att
misstänka att det måhända var något mer än
annars, och hon föresatte sig att tala med
Lotten därom nästa gång de träffades.
Men däraf blef intet.

En fredagsafton några veckor senare
kom Lotten själf till Anna och berättade
att hennes man var död. På måndagen
hade han som vanligt gått till sitt arbete,
fastän han frös och mådde illa, men redan
före middagen måste han gå hem, och
sedan låg han i feber och hade svårt att
andas. På onsdagen hade Lotten skickat
efter doktorn, som förklarat att det var
lunginflammation, och genast styrt om att
Berg kom in på sjukhuset. Men han hade
ingen motståndskraft, tack vare brännvinet,
och efter två dagar var allt slut.

Lotten hade först talat lugnt, nästan
entonigt och stelt, men nu snyftade hon
och tårarna strömmade. Äfven Anna grät.

                                (Forts.)

Kooperativa Syfabriken
Linnéa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>