1 (Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1908)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alla för hvarandra.
TJÄNARINNEBLADET
UTGIFVET AF STOCKHOLMS TJÄNARINNEFÖRENING

4:de årgången. N:r 3.

Prenumeration kan ske å Tjänarinneföreningens exp., Grefturegatan 20 C. Pris för helt år 40 öre. Lösnummer 10 öre.

Stockholms Tjänarinneförening

avhåller ordinarie möte 2:dra, och
offentligt 4:de, torsdagen i varje månad
kl. 9 e. m. å lokalen Grevturegatan
20 C.

Nya medlemmar kunna då ingå i
föreningen, varjämte anmälan kan
göras alla dagar på expeditionen.

Gävle Tjänarinneförening

har ordinarie föreningsmöten 2:dra
tisdagen i varje månad, och
syföreningsmöten 4:de måndagen i varje
månad.

Inskrivning av nya medlemmar kan
ske även vid syföreningsmötena.
Tjänarinnor i Gävle: agitera bland edra
kamrater för anslutning till eder
förening. Styrelsen.

Tjänarinnor!

Då ni ämna byta platser, anmäl eder
alltid först på
Tjänarinneföreningens platsanskaffningsbyrå, Grevturegatan 20 C.

Ingen inskrivningsavgift, billig
förmedlingsavgift.

Fallande blad.

Av Oscar Levertin.

——

Vart blad, som i hösten faller,
är en känsla förtvinad och död.
Det som rodnar matt likt koraller,
är en kärleks förbrunna glöd.

Det purpurådrade bjärta,
en lidelse vild och het.
Och det hektiskt röda en smärta,
som blött uti hemlighet.

Det svarta ett hopp, som falnat
till aska i årens brand,
Och det grå en låga, som svalnat
och slocknat i drömmarns hand.

Det gyllene en längtan, som rymmer
från verkdagens tidsfördriv,
och det bruna det lilla bekymmer,
som fyllde ett Martas-liv.

Men för höstens vindkast falla
så bleka som brokiga blad,
och drivan bäddar dem alla
i sin vita vilostad.

Där sova de sida om sida
i griften av vintern redd
och vårfrumorgonen bida
i samma syskonbädd.

(Ur Legender och visor.)

Tjänarinnornas fackskolefråga.

Tjänarinnefrågan dyker med små
mellanrum då och då upp i den borgerliga
pressen och sedan Stockholms
tjänarinneförening på allvar börjat arbeta på att i
huvudstaden resa en fackskola för
tjänarinnor ser man nästan dagligen i nämnda
press anonyma insändare i denna fråga.

Att man diskuterar ett spörsmål,
allrahelst när det är av en så pass viktig
karaktär som en fackskola verkligen är,
därom är inte annat än gott att säga;
men varför inte signera sina inlägg i en
dylik polemik med sina namn eller med
sin kända signatur om sådan finnes och
inte med »ung fru» och »äldre fru» eller
liknande. Har man något av vikt att
säga sina medmenniskor i en eller annan
fråga, då bör man göra det så att man
vet från vem det kommer och inte tala
endast för sitt nöjes skull och rena
obetydligheter eller dumheter eller i ett
anfall av dåligt lynne och så dölja allt
samman under en sådan där konstifik
signatur som »äldre fru.»

I Stockholms Dagblad för den 8 maj
har en sådan »äldre fru» tagit till ordet
i denna tjänarinnornas fackskolefråga.
När man genomläst hennes spaltlånga
inlägg i frågan måste man med
nödvändighet fråga sig: Vad vill denna
gamla fru?

Efter att ha talat om att Stockholms
tjänarinneförening bildades för ett par
år sedan av fru och fröken Lindhagen,
fröken Maria Qvist m. fl., att denna
förening haft och allt fortfarande har en i
ögonen fallande socialistisk tendens, att
det är denna förening som nu tänker
resa denna fackskola, så säger hon:

»Det låter ju för oerfarna öron så bra detta,
att vi genom en fackskola kunna få så dugliga
tjänarinnor i våra hem — men från den här
planerade fackskolan blir troligen endast ett
tuppfjät till fackföreningen med dess för
hemmen så skadliga produkter: tvångsanslutning,
kollektiva avtal, minimilöner, begränsad
arbetstid etc. eller med andra ord ständig strid
och ofrid i hemmen, där beklagligt nog finnes
alldeles för mycket därav förut.