Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan nu äro tjänarinnornas anspråk så
stora och oförsynta samt omöjliga att fylla,
åtminstone i enklare hem, att man undrar
hur långt de skola komma att gå, när de även
få s. k. fackutbildning att yvas över.
Säkerligen få hemmen det då än svårare än förut,
och tänker man sig att våra ofta nog alltför
egenmäktiga kokerskor fått »fackkunskap»,
vågar nog husmodern icke vidare föreskriva
hur hon önskar det ställdt med matordning
och uppköp för att icke tala om sättet för
matens tillagning m. m., då blir för henne
kanske bättre fly än illa fäkta.»
Är det månne obekant för denna fru,
att de flesta av våra kokerskor redan ha
»fackkunskap» och det lär också vara
regel i hemmen att husmödrarne både
bestämma matsedeln för dagen och
recepten för matens tillagning. Så bör det
naturligtvis också vara och även bör
husmodern besitta denna »fackutbildning»
för att kunna sköta ledningen av sitt
hushåll och inte vara tvungen, på grund
av bristande utbildning i hithörande
ämnen, att överlämna hushållet på
kokerskan ensam. Med den erfarenhet jag
har på detta område törs jag tryggt påstå
att där husmodern och tjänarinnan
(kokerska eller vad hon är) äro kunniga i
det arbete de gemensamt skola utföra
och där det finnes ömsesidig aktning för
varandras arbete där finnes icke varken
»ständig strid eller ofrid», tvärtom.
Denna person förnekar icke, att
tjänarinnorna behöva bättre utbildning än de
vanligen erhålla. Att detta behov gör
sig gällande det synes enligt denna »äldre
fru’s» erfarenhet bero därav,
»att de numera ej ofta få med sig från
hemmet ut i livet, hvad som fordom skapade
så goda tjänarinnor: gudsfruktan, plikttrohet,
arbetsamhet och sparsamhet samt minnet av
en mor, som var dem en föresyn i dessa
dygder.»
Men att dessa egenskaper i ännu högre
grad saknas hos vår tids
överklasshusmödrar ingår däremot inte i hennes
erfarenhet.
Om nu något skall göras så vill hon
att kunskaperna skola meddelas från rätt
håll och på rätt sätt och hon föreslår
därför att »Hvita bandet» eller
»Hemmens platsförmedling» skulle meddela
denna yrkesutbildning åt tjänarinnor och
då menar hon att man skulle kunna slå
två flugor i en smäll. Genom
anordnandet av Hvita bands’ matserveringar
»så gjordes säkerligen en viktig insats
till fromma för nykterheten i vårt land»
och genom att bildade kvinnor finge
kontrollera och leda företaget så fingo de
också lägga i dagen »sitt intresse för
ungdomens framtid.» Som det bästa och
effektivaste för deras yrkesutbildning skulle
vara säger hon,
»att en obligatorisk fortsättningskurs på
minst ett år anordnas i samband med våra
folkskolor (en del onödig bokkunskap kunde
i stället gott uteslutas och ersättas med
undervisning i varukännedom samt framför allt
i praktisk ekonomi), så att det visserligen i
allmänhet goda men otillräckliga
kunskapsmått, som nu meddelas i skolköken, bleve
påökadt efter skoltidens slut. Dessa kurser
borde omfatta enklare matlagning, servering,
städning, tvätt och strykning.»
Detta förslag är ganska gott men lider
i praktiken av ett par icke obetydliga fel.
För det första har det visat sig att
endast ett fåtal av de flickor, som bevistat
kurserna i skolköken bli tjänarinnor och
för det andra ha inte de fattiga klassernas
flickor tid eller råd, att gå igenom
årslånga fortsättningskursen i huslig ekonomi
i skolorna sedan de hunnit över
skolåldern och allt för många äro de, som
få söka sig förtjänst utomhus långt innan
skoltiden är slut. De få söka sig platser
som springflickor eller och ta anställning
på fabrikerna för så vitt de inte ha så
utpräglade anlag för husligt arbete att
de föredraga, att gå som ensamjungfrur
i ett tiotal år innan de lyckats få ihop
så mycket att de kunna kosta på sig
denna »fackkunskap». Ha de haft
sjukliga föräldrar och syskon att dra försorg
om så får nog fackutbildningen vara.
Behandlingen dessa okunniga, unga
kvinnor komma i åtnjutande av hos de
»bildade kvinnor», som man tror skulle så
varmt lägga i dagen »sitt intresse för
ungdomens framtid», den lämnar sitt
välförtjänta resultat i — motvilja för att
taga anställning som arbeterskor hos
dylika kvinnor, ty deras kultur är i många
fall så tunn, att den endast färgar ifrån
sig okultur och den kunna vi vara utan
eller också ta vi vår kulturella
uppfostran i vår egen hand.
Om viljan vore god bland
tjänarinnorna så skulle det med lätthet lyckas
dem att resa sin fackskola och säkerligen
skulle den hälsas med tillfredsställelse
av många fattiga flickor, som skulle vilja
ersätta de hundår som äro förbundna
med deras första tjänsteår och vilka ligga
så mörka över deras ungdom, med en
utbildningskurs i skötandet av de enklaste
göromålen, som förekomma i ett hem i
en sådan fackskola.
Att vi äro barn av okunniga mödrar
är inte vårt fel och inte är det vårt fel
att våra mödrar fingo dragas med
trångboddhet och fattigdom eller att de fingo
lämna sina hem om morgnarna kl. 6
och vara borta till kl. 9 om kvällarna
och göra rent och snyggt i de förmögnas
stora hus för en slant, som var allt annat
än stor. Vårt fel är det inte heller, att
våra mödrar fingo åsidosätta sina barns
uppfostran och i stället dagen i ända
arbeta på fabrikerna för att få ihop så
mycket att skatter och hyror kunde
betalas på dagen.
När vi nu vilja skaffa oss utbildning
i vårt fack så är det icke för att behaga
dem, som ha råd att köpa vår
arbetskraft, utan därför att vi erkänna vår
okunnighet och ha kommit till insikt om att
den undervisning, som en del husmödrar
bestå sina tjänarinnor är allt för
underhaltig för att kunna tillfredsställa oss.
Att onödigtvis locka landsbygdens unga
flickor »till detta farliga och flärdfulla
Stockholm» med fackskolan är visst inte
meningen.
För övrigt kanske mången både äldre
och yngre fru skulle önska att
tjänareströmmen på Stockholm tilltoge så pass
att de kunde få sina behov av den varan
tillfredsställda.
För närvarande råder ju ebb på
området.
Eller hur? Maria Qvist.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
