Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båtar, som från Kronstadt skulle afgå till platsen
för skeppsbrottet. Han gaf det tankspridd, som
om han tänkt på någonting annat, men ändå i
en jon som antydde att det var en själfklar sak att
jag skulle fa följa med.
Det lugnade mig tills vidare.
Genast samma dag började det hagla
bjudningar öfver mig, bjudningar till frukostar,
middagar, supéer och baler; bjudningar att bo hos
general den och etatsrådet den, och afsikten med
hela min resa skulle ofelbart trädt i bakgrunden
och försummats, om jag aldrig så litet gifvit vika
för den rent österländska gästfrihet, som kom mig
till del. Lyckligtvis hade jag att hålla mig till
amiral Feodoroffs uppgift att kanonbåten
»Sveaborg» om två dagar skulle afgå till platsen, där
man antog att Rusalka låg begrafven, och att man
ombord på den ställt en hytt i ordning för min
del. Alltså måste jag resa.
Amiralen var lika förbehållsam och knapp i
sina meddelanden om den sjunkna monitoren som
han var öppenhjärtad och vänlig för öfrigt. Jag
insåg fort att Rusalka var en stötesten, som man
skulle undvika att föra på tal i de kretsar, där
jag nu befann mig, och det var icke utan oro jag
lade märke till det tydliga förbiseendet af
ändamålet för hela min resa, hvilket alla liksom på
öfverenskommelse visade mig.
Jag träffade den andra dagen af min vistelse i
S:t Petersburg en ung marinlöjtnant i det
middagssällskap, där jag åter igen var hedersgästen. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
