Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsen och min föreföllo mig litet besynnerliga,
därför gaf jag mera akt på honom och sökte hans
bekantskap.
Han hade ett tyskt namn, hette Wulffertjoch
talade en tämligen dålig franska, hvarför jag
anlitade min tyska för vårt samtal.
Löjtnant Wulffert var östersjöprovinsare, det
vill säga tysk, fast han var född och uppfödd i
S:t Petersburg. Efter en kvarts timmes svårförd
konversation, under hvilken hans försmädliga
smålöje retade mig mycket, tog han mig plötsligt
helt bekant under armen och drog mig bort i ett
inre rum. När vi voro ensamma gick hans
förargliga hånlöje öfver till ett hånskratt, som dock
var mindre elakt än godmodigt.
»Alltså — ni skall i morgon ombord på
kanonbåten ’Sveaborg’ för au deltaga i sökningarna
efter Rusalka?» frågade han.
»Ja visst,» svarade jag.
»Men,» återtog han, »om jag nu upplyser er
om att Sveaborg’ redan för nära en vecka sedan
afgått till Helsingfors, hvad skulle ni då säga?»
Jag stirrade förvånad på honom.
»Emellertid är det fallet att ’Sveaborg’ redan
afgått,» upprepade han, »och så mycket vi veta i
marinofficersklubben, så kommer inte heller
något annat fartyg numera att afgå dit.»
»Hvad vill det säga?» frågade jag, mot min
vilja obehagligt berörd. Jag hade hela tiden i S:t
Petersburg haft en oklar känsla af att man
skämtade med mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
