Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, naturligtvis vill ni ickc ha gjort er resa
för intet, det förstår jag. Men en annan sak är
oni man alls träffar på den sjunkna monitoren.
De sista telegrammen gifva vid handen att man
gjort falskt allarm. Rusalka ligger alls inte där
man trott henne ligga. För öfrigt gör man
alldeles för mycket väsen af saken, men vi äro ett
lifligt folk, vi ryssar. Se så — nu ska vi gå in
till frukosten!»
Amiralen klappade mig familjärt på skuldran
och tvang mig att gå först genom dörren, där
betjänten stod och drog undan portiererna.
Vid frukostbordet blefvo vi ej ensamma. Utom
amiralens familj, som jag kände förut, fanns där
en livländsk baron och en ung student. Deras
närvaro hindrade mig i början att fortsätta det
påbörjade samtalet om Rusalka, särdeles som
amiralen med synbar ifver förde helt andra ämnen på
tal, så snart han satt sig till bords.
Jag beslöt afvakta första lämpliga tillfälle för
att föra hans tankar igen på det gamla spåret, men
tillfället gaf sig icke. Jag insåg mycket väl att
han sökte hindra mig däri och bröt därför
slutligen mot all takt och beskedlighet, då frukosten
allt mer nalkades desserten och jag svårligen skulle
fa ett nytt tillfälle att råka amiralen för mitt
ärende.
»Herr amiral,» började jag, »det var nyss
fråga om Rusalka mellan oss. Jag måste i min
resas intresse söka hämta upplysningar om de nya
forskningarna efter den, och jag vågar tro att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
