Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han hade den oförskämdheten att helt lugnt
låtsas som det vore mitt fel och icke hans:
»Som jag sade er,» utropade han, »som jag
sade er, skulle en af marinens båtar afgå till
Sveaborg i dag, men det har den redan gjort, tyvärr.
Ni har försummat er, min käre vän. Jag hoppas
dock att det ej rör er så farligt nära. Ni är för
första gången i S:t Petersburg, och jag tycker att
staden borde kunna intressera er. Tillåter ni mig
att i kväll införa er hos furst Almatin? Hans
furstinna är landsmaninna till er och skall säkert
bli förtjust öfver att fa göra er bekantskap.»
Jag behärskade mig och låtsade vara hänryckt
af amiralens förslag.
Det anslog honom så mycket, att han frågade
om jag ville frukostera hos honom, helt enkelt
en famille, som den enda gästen. Naturligtvis
bugade jag och tackade. Under frukosten skulle
jag fa godt tillfälle att skaffa mig tillståndsbeviset,
om han ej ville lämna mig det genast. Det var
min plikt att försöka få det, och efter ett
ögonblicks betänkande sade jag så likgiltigt jag kunde:
»Min högt ärade herr amiral, jag måste med
detsamma besvära er med ännu en liten sak. Skulle
ni inte vilja vara god och lämna mig ert
tillstånds-bevis att deltaga i rusalkaefterforskningarna om
jag, som jag har tänkt, på återfärd till Frankrike
tog vägen öfver Helsingfors och Sverige ...»
»Å, det hinna vi nog med sedan,» sade
amiralen med en vårdslös gest.
»Godt, jag ville bara försäkra mig om ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
