Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte på min eviga skilsmässa från dem med ett
slags dof ro, som misshagade mig och kom mig
att kalla mig hjärtlös. Det var ingen bittert
tillkämpad ro, — det var likgiltighet! Annat namn
kunde det ej fä.
Då gick ett ljus upp för mig: — det var
luftens syre, som började tryta! I samma ögon
blick greps jag af ett slags fasa, — jag var redan
på väg att dö kväfningsdöden utan att jag märkte
det. Däraf min likgiltighet och min stora själsro!
Min energi vaknade ånyo. Af alla krafter
dunkade jag i hyttens väggar för att väcka mina
kamraters uppmärksamhet, ställa mig i förbindelse med
dem och vidtaga gemensamma åtgärder för vår
räddning. Alla mina ansträngningar gåfvo icke
större resultat än de i går. jag slöt däraf att de
andra kanske länge sedan voro döda, att de
möjligen drunknat redan vid själfva katastrofen, och
att jag var den enda lefvande ombord på det
flytande undervattensfartyget. Men jag orkade
knappast bli hemsk till mods öfver upptäckten, jag tog
den som allting annat med min oförlikneliga,
ofrivilliga själsro.
’I natt hade jag tänkt på att bryta mig med
våld genom skiljeväggen till den andra hytten
bredvid min, nu insåg jag lönlösheten däraf. Väggen
var af stålplåt, lufttät och ansenligt tjock visste jag.
Jag hade inga verktyg, som skulle satt mig i stånd
att genombryta den, och dessutom hade jag hvarken
håg eller krafter därtill numera. Nu skulle jag i
stället bereda mig att möta döden som en man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
