Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sektör naturligtvis, han brukar lägga kaniner under
en glasklocka och hålla dem där tills de äro döda,
och han räknar pulsslagen på dem och gör andra,
troligen mycket viktiga, vetenskapliga upptäckter.
Nu är jag själf en sådan kanin. Och samtidigt
är jag läkaren.
Min puls slår mer än hundra slag i minuten,
hvilket ju tyder på att slutet alls inte är så nära,
eller hur? Det är ju tvärt om febersymptom," så
mycket jag vet. Men de bero kanske på
ansträngningarna jag gör att hålla mig styf.
Just nu faller mig en möjlig idé in.
Hyttfönstret går att öppna inåt, — kanske kunde jag
tränga mig ut genom det och flyta upp till
hafs-ytan? Orimligt! Det är för litet. Dessutom
skulle vattnet rusa in och det med ett tryck, som
hindrade hvarje försök att spjärna mot strömmen.
Nej, jag far bli där jag är, tills det faller
naturlagarna in att befria min döda kropp. Lefvande
kommer jag aldrig ut.
Jag granskar i alla fall fönstret och blir skrämd
för att glasskifvan skall gifva vika för det oerhörda
trycket utifrån. Nästa sekund skrufvar jag
omsorgsfullt till den inre plåtluckan och återkommer
till mina anteckningar. Men jag vet icke längre
hvad jag skall skrifva om, jag känner mig olustig
och misstänker att dessa mina rader likafullt aldrig
skola falla i händerna på någon, och att om de göra
det de för länge sedan äro oläsliga. För att i största
möjliga mån förekomma detta, skall jag slå in dem
i oljepapper, hvilket finns till hands och sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
