Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sy in dem i min bröstficka. Nål och tråd har jag
också träffat på i ett fack af skrifbordet, —
Kaptenen tycks ha varit en omsorgsfull herre! Sist
slår jag ett simbälte om mig, så jag flyter upp när
Rusalka ändat sin undervattensfärd.
Det går omkring i hufvudet på mig, jag måste
taga mig en stunds hvila. Jag lider ej af någon
andnöd, men det vimlar för mina ögon och jag
fryser. Intet under, ty sedan nära tolf timmar är
elden släckt under ångpannorna,
värmelednings-rören fyllda med kallt vatten, och hafvets
hösttemperatur knappast öfver 6 grader — på detta
djup möjligen endast 4.
Innan jag hvilar mig vill jag — i händelse
jag aldrig mera skulle vakna — anbefalla den, som
finner mig och mina anteckningar att öfverlämna
oss åt myndigheterna. Jag har i plånboken några
sedlar, som skola tillfalla min upphittare, ifall han
ombesörjer mitt lik och mina kläder till närmaste
ort, där vederbörande ha att omhandtaga strandfynd
af denna art. Ty jag förutsätter att hafvet kan
fräta upp skrofvet i fogningarna och låta mig flyta
upp. Man vet ej hvad som kan ske. Ingenting
är omöjligt. Och om man ännu ej då vet
någonting säkert om Rusalkas öde, så skall jag bli ett
välkommet men sorgligt bevis på det öde som
träffat oss. Jag anklagar ingen för det, med döden
för ögonen förlåter man. Må den jordiska
rättvisan döma lika mildt som jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
