Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slockna, och luftdraget genom ventilen var knappast
längre märkbart. Skulle jag sluta mina
anteckningar redan? Skulle jag linda in dem i
olje-papperet, sy fast dem i min bröstficka, slå
sim-gördeln om mig, taga in mina opiipiller och somna
bort för alltid?
Jag kände mig dödstrött och förlamad. Med
möda kunde jag göra ett försök att samla mig.
men under ansträngningen att göra det kom min
spänstighet igen. Nej, — jag måste samla mina
sista krafter till den andra bekännelsen, jag vill
gå bort från lifvet med klart samvete, säga allt,
bekänna allt.
Jag ställer lampan alldeles invid ventilen, det
kommer litet lif i den matta lågan, jag tar mig en
klunk ur vinflaskan, känner ett ögonblick att jag
är hungrig, — ty jag har ej ätit på snart sjutton
timmar — men jag glömmer hungern för att
göra min sista stora kraftansträngning och samla
mig till den andra bekännelsen. Jag måste göra
den, annars kan jag ej dö lugn.
Det var en dag på våren detta år. Rusalka
låg på varfvet i Kronstadt för undergående af
remont, d. v. s. remonten var så godt som afslutad.
Jag var tillkommenderad som dejour ombord, ty
manskapet hade redan till en del påmönstrats, och
om några dagar skulle vi officielt öfvertaga fartyget
af kronans varf.
Jag minns mycket väl att under vinterns lopp
mindre fördelaktiga rykten varit i omlopp bland
kamraterna om det sätt på hvilken remonten å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
