Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En högmässogudstjänst från musikalisk synpunkt ä
En högmässogudstjänst från musikalisk synpunkt.
(Föredrag hållet i Malmö vid 4:e Allmänna Svenska Kyrkosångsmötet 1921).
Då den, som här står, fått det
uppdraget att med ett inledande
föredrag vid detta möte bringa un-
der diskussion »en högmässoguds-
tjänst från musikalisk synpunkt»,
så är det mig ingalunda obekant,
att mången präst, kyrkomusiker
eller församlingsmedlem finner en
diskussion över ett sådant ämne nå-
got obehövlig.
Förhållandet är dock, att mångt
och mycket i världen under tidernas
lopp så liksom »stelnat till», blivit
självklart, att det just därför aldrig
blir dryftat, ehuru detta väl skulle
kunna behövas och vara till god
nytta; så är fallet med den musika-
liska sången vid gudstjänsten, en-
kannerligen en högmässogudstjänst.
Alla äro vi överens om att då
människan kommit inom templets
murar, hon där skall känna sig
fri från det världsliga, få en stäm-
ning, som bringar hennes tankar åt
det rätta hållet. Redan första pre-
ludiet kan och bör ge en sådan
stämning samt sätta församlingen
in i den beträffande söndagens
ämne. Det är icke oriktigt, om
detta förspel blir något längre; det
bör icke blott passa till den sön-
dag det är fråga om, utan även
till psalmens innehåll. Förekom-
mer efter första psalmen inded-
ningsantifoni, så är det riktigast att
göra modulationen mellan koral och
antifoni så kort som möjligt, var-
vid första antifoniackordet bör gi-
vas så tydligt, att liturgen hinner
fatta tonarten. Mången gång hän-
der, att tjänstgörande prästen vill
ha beledsagning hela tiden, oaktat
det t. ex. endast står föreskrivet
några understödjande ackord. Så-
dant är ej riktigt; botemedlet häre-
mot är endast: bättre övning.
Kyrie hör man ej så sällan miss-
handlas. Vanligen utföres det med
för stark orgel. Emellan Kyrie
och Gloria inskjutes ofta, för öv-
rigt felaktigt, en modulation. Prob-
lemet att ge prästen begynnelse-
ackord till Gloria kan emellertid
lösas på annat sätt, nämligen så,
att man genom transposition av en-
dera Kyrie eller Gloria bringar ton-
arterna i sådant förhållande till
varandra, att modulation ej behö-
ves och Gloria kan komma ome-
delbart efter Kyrie. Ett än större
fel är att modulera från Gloria till
Laudamus. Det senare skall kom-
ma strax efter det förra, och ingen
bör låta avskräcka sig av de nå-
gon gång märkvärdiga tonartsför-
hållandena. Ehuru Laudamus och
Gloria skola följa på varandra, så
bör man dock ge församlingen tid
att resa sig, så att ej de första to-
nerna av Laudamus förkvävas av
oljud som stundom uppkomma, då
en församling rör på sig.
Vid behandlingen av Laudamus
vill jag peka på ett missförhållande,
som är ganska vanligt, det näm-
ligen, att Laudamus vid så många
tillfällen utföres för starkt. Att t.
ex. en Långfredag låta denna hymn
med starka stämmor brusa fram,
och sålunda bryta den dagens stäm-
ning är ej förenligt med god smak
och kyrkomusikalisk sans. Lauda-
mus bör visserligen något litet fram-
hävas men ej så, att gudstjänstens,
så att säga, färg fördärvas.
Till den följande Salutationen
bör göras en kort modulation. Gra-
dualkoralens preludium skall ej
breda ut sig, utan vara tämligen.
knappt, men ej därför smaka hast-
verk.
Understundom
sjunges Credo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
