Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Svante Sjöberg
psalmen av församlingen; det är
riktigast att ej därtill göra prelu-
dium, men fråga är, om det dock
icke måste preludieras för att läm-
na församlingen tid att söka reda
på psalmen; vi äro ju ännu ej
komna dithän, att varje kyrkobe-
sökare kan Credopsalmen utantill,
såsom förhållandet är t. ex. med
»Allena Gud i himmelrik».
Den efter Tron ofta förekom-
mande särskilda hymnen och dess
behandling vore mycket att säga
om, men jag skall inskränka mig
till ett par påpekanden. Om styc-
ket icke är avsett att ackompanje-
ras, bör det naturligtvis. sjungas a
capella, och har man en någor-
lunda god och villig kyrkokör, så
få bekvämlighetshänsyn ingalunda
läggas hindrande i vägen för hym-
nens noggranna inövning och stil-
riktiga utförande. Vidare bör man
ej tro, att gammal kyrkomusik inte
kan förstås, eller riktigare sagt, nju-
tas av vårt kyrkofolk. Kören är
kanske litet fundersam första repe-
titionen, men den finner sig snart
fången i de gamla klangernas stäm-
ning. Det är därför allt skäl i att
ej förfalla till en "del sentimentalt
pjuhk: i körväg, utan hellre söka
det gamla om man ej kan taga
nytt, som är värdigt rummets helgd.
Det preludium, som inleder den
s. k. predikstolskoralen, bör hava
större längd än de övriga, det skall
stämma församlingen till ro och
lugn inför den kommande predi-
kan, ja, så att säga, utgöra höjd-
punkten i preludierandet; där bör
organisten just visa vad han kan
åstadkomma i kyrklig stämning.
Till koralen efter predikan pre-
ludieras. däremot kort, och modu-
lationen till den efterföljande salu-
tationen göres likaledes knapp.
Vända vi oss nu till den häref-
ter följande delen av högmässan,
nattvardsfirandet, så skulle jag vilja
betona, att den därtill hörande mu-
siken bör hållas i en mild dager
utan stora kontraster, men dock
utan enformighet. — Den efter kyr-
kobönen följande koralen bör före-
gås av en modulation vars längd
i någon mån måste lämpas efter
rådande förhållanden.
Det är som bekant så, att alla
kyrkobesökare ej stanna kvar un-
der nattvarden, utan många avlägs-
na sig efter kyrkobönen. Göres då
modulationen för kort, så blir den
heliga akten störd av det buller,
som uppkommer, då en stor det av
församlingen avlägsnar sig. Därför
är det bättre att göra modulatio-
nens längd beroende av den tid
som förflyter, till dess allt kom-
mit i stillhet. Det efter Fader Vår
följande Sanctus vill gärna få en:
styrka, som för mycket bryter den
förhärskande dämpade stämningen,
men som man gör rättast i att akta
sig för. — Om till det följande Pax
modulation behöves, så skall den
vara kortfattad, varemot musiken
mellan Pax och Agnus Dei bör fort-
gå så länge, att Agnus Dei börjar
sjungas först då utdelningen börjar.
Det därpå följande avsjungandet
av mången gång ett par tre nalt-
vardspsalmer verkar, det veta vi
nog litet var, understundom torrt,
schablonmässigt, enformigt.
Att särskilt vid stora nattvards-
gångar risken att en dylik enfor-
mighet skall uppkomma, är myc-
ket stor, har givit anledning till
försök att på något sätt råda bot
på missförhållandet; jag vill nämna
några sätt att använda. — Finnes
kyrkokör, så kunna t. ex. dam-
stämmorna och herrstämmorna tu-
ras om med att sjunga en vers var,
och vid lämpligt tillfälle kan kö-
ren samfällt sjunga en eller annan
vers; men alltid svagt, t. o. m. myc-
ket svagt, varjämte orgeln givetvis
skall med svag registrering leda det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
