Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En högmässogudstjänst från musikalisk synpunkt 17
hela. — Ett annat men kanske svå-
rare sätt att bryta enformigheten
består däri, att kyrkomusikern vid
av psalmtextens innehåll motiverat
ställe avbryter psalmsången och
skjuter in något till det hela pas-
sande och lagom långt mellanspel,
varpå psalmen återupptages, då ut-
delningen till nytt lag nattvardsgäs-
ter vidtar. När ny nattvardspsalm
skall börjas, så bör detta likaså ske
vid början av ny utdelning, varför
modulationen till denna koral bör
avpassas därefter.
Jag har dröjt något vid det mu-
sikaliska i nattvardsfirandet, och
det har jag gjort därför, att både
präster och kyrkomusiker under-
stundom försynda sig mot den mu-
sikaliska stämning, som bör vila
över detta moment i högmässo-
gudstjänsten, i det båda katego-
rierna tjänstemän ofta bryta det
upphöjda lugn och den stilla ro,
som skall vila över den akten.
Innan jag kommer till slut på
denna framställning, så bör något
sägas om Litanian. Denna sjunges
väl mera sällan i sin helhet, utan
endast dess början och slut, men
mången gång får man höra den ut-
föras på ett så långsläpigt sätt, att
dess verkan uteblir, ity att den blir
tung och utdragen och dess skön-
hetsvärden ej komma fram. För-
samlingens svar skola självfallet ej
dränkas av för stark orgel.
Vidkommande <:högmässoguds-
tjänstens sista del är att säga, huru
en alldeles för utspunnen modula-
tion från det trefaldiga Amen till
slutkoralen är olämplig. Denna
övergång bör vara ganska kort.
Efter högmässan spelas merendels
något, som fått det mycket nedsät-
tande namnet »utgångsstycke», ja
t. o. m. »utgångsmarsch». Namnet
säger ganska mycket, ity att däri
kan ligga dels församlingens lik-
giltighet inför kyrkomusikaliska
konstverk, och dels dess ringakt-
ning för sin organists prestationer.
Men även om en församling, eller
några dess medlemmar gärna lyssna
till det sköna, som efter mässan
framföres, så blir det ganska ofta
en väntan på kungörelseuppläsan-
det, som totalt bryter stämningen;
först därefter kommer orgelstycket.
Varför icke låta detta stycke följa
omedelbart på sista koralen, där det
skall ha sin plats och läsa kungö-
relserna sedan? Eller skulle det
icke kunna tänkas, att — så att
säga — mera pro forma dessa läs-
tes under spelandet, vilket f. ö. ock-
så praktiseras? — Efter högmässa
med tillhörande nattvardsgång an-
ser jag för min del intet efterspel
böra förekomma. Rörande vad som
bör utföras, så är det givet, att or-
ganistens smak och stilkänsla böra
leda honom, så att intet, som ej
passar i ramen kommer till fram-
förande.
Sedan nu gången av en högmäs-
sogudstjänst i avseende på det mu-
sikaliska blivit framställd, skola
ännu några ord sägas och då först
om preludieringen.
Ej sällan får man höra prelu-
dierandet ske i otakt, tonikan och
dominanten utgöra preludiets hela
harmoniska konst, eller ackord på
ackord radas upp utan samman-
hang. Dissonanser hopas ganska
omotiverat, kyrklig stil får man leta
efter, men finner i stället rent
världslig, som tvärt försätter en
utanför tempelmurarna. Dock är
det icke sagt, att ett kyrkligt prelu-
dierande skall vara torrt och utan
stämning; tvärtom, även med an-
vändande av kontrapunktisk konst
kan ett preludium göras tilltalande
och stämningsmättat. En organist
bör tillika betänka, att om han på
grund av en eller annan tillfällig
indisposition ej skulle kunna göra
ett tillfredsställande preludium, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
