Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
menighetens andliga centrum. Det
gällde framför allt att skaffa de
bästa ’kantorer, som kunde upp-
bringas. »En god musikant» kunde
den tiden rent av gälla såsom en
värdefull politisk bytesartikel. Så
sökte lantgreven av Hessen-Cassel
ställa sig in hos Johann Georg av
Sachsen genom att på dennes ut-
tryckliga önskan medgiva, att den
unge Heinrich Schiätz — Bachs store
föregångare — skulle få träda i
hans tjänst !. När Christoph Bern-
hard, en älsklingselev till Schätz, år
1663 kom till Hamburg för att till-
träda kantorsbefattningen vid Jo-
hanneum, foro de förnämsta i sta-
den med sex kuskar honom två mil
till mötes ?. Såsom ett belysande
- drag i tiden kan nämnas, att i kon-
trakten med instrumentalisterna i
Libecks Mariakyrka voro de be-
stämmelser fogade, att de skulle
uppvakta med musik, när herrar
consuler, stadens rådsherrar eller
kyrkovärdarna gingo till nattvar-
den ”. För vår tid synes detta in-
tresse för den kyrkliga konsten nä-
stan obegripligt, och det skulle ej
kunna förstås, om man ej visste, att
den allmänna bildningen på denna
tid stod i så intim förbindelse med
den kyrkliga tonkonsten. Kantorn
var oftast lärare vid gymnasiet och
F. M. Allard
måste sålunda äga humanistisk bild-
ning. Sångarna och instrumenta-
listerna utgjordes huvudsakligen av
gymnasister, vilket medförde en
ganska stor utbredning av den
konstnärliga bildningen. Ej minst
på grund av denna konstnärliga
kult, som skänkt kristenheten omist-
liga konstskatter, kom kyrkan
denna tid att få ett starkt grepp om
massorna! — det är nu statskyrkor-
nas blomstringstid! — men fullföl-
jer man denna utvecklingslinje,
känner man snart, att den tangerar
den stora fara, som just ligger i det
konstnärliga momentets domine-
rande i gudstjänstlivet. Enkelt och
träffande anger N. Söderblom denna
fara i sitt föredrag vid tredje allm.
svenska kyrkosångsmötet i Göteborg
1916’: »Man gick till kyrkan för
att höra »die Kirchenmusik> eller
»Kantaten» eller vad man må kalla
det. I gudstjänstordningen angafs
den ej sällan med orden: »Hier wird
musiciert>. Denna musik blef en
gökunge i boet. Intet ondt i att
människor drogos till kyrkan för
konstens skull. Men när den upp-
hörde, kom det mer folk i kyrkan
— för predikans skull. Jag tror
icke, att faran alls hotar. Men hur
angelägna vi än äro att få in mer
ren tillbedjan, andakt och skönhet
des Rates fast aneinander gerieten, weil die Abgesandten des Magistrats der Ansicht
waren, Lizentiat Weisze — — — habe durch einige Worte, die er im Namen des
Konsistoriums an B, richtete, fär die Kirchenbehörde bei dieser Feier ein Recht
beansprucht, das ihr nicht zukomme. Diese Sache fährte dann zu langen Ver-
handlungen zwischen Rat und Konsistorium. So offenbarte sich gleich am ersten
Tage die Rivalität zwischen den beiden Behörden des Kantors, die dann bei so
vielen kommenden Gelegenheiten immer aufs neue hervortreten sollte. Dass B.
unterdieser Spannung gelitten habe, kann man nicht behaupten. Sie kam seinem
Unabhängigkeitsbedärfnis ausgezeichnet zustatten. Er fihrte das Konstistorium
wider den Rat, und den Rat wider das Konsistorium ins Feld und tat unterdessen,
was ihm beliebte. — Alb. Schweitzers I. S. Bach sid. 103 ff.
1 Schweitzers I. S. Bach sid 65.
ä Schweitzers I. S. Bach sid. 63.
Därsammastädes sid. 72.
4 Därsammastädes sid. 6: In den damaligen groszen und kleinen deutschen
Städten finden wir Ideale, wie sie so seit der Zeit der griechischen Antike keine
birgerliche Gemeinde mehr bewegt hatten. —
5 Se mötets förhandlingar, utg. å Elanders Boktryckeri A.-B. Göteborg 1916, sid. 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
