Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
för 2 söndagen i Fastan. Detta kom-
mer ej till uttryck i psalmsättningen:
96: 1, 2, 129: 2—4, 94, 583: 1—3;
176: 9, 10. Såsom gradual denna dag
har jag svårt att tänka mig någon
annan psalm än 182: 1—4, där v.
4 så nära ansluter sig till evangeliet.
129: 2—4 är för allmänt hållen och
passar nästan när som helst. Efter
predikan passar 192: 7—9, bättre
än 583: 1-—3. Man är dess bättre
ej tvungen att ha en »ny psalm»
med vid varje gudstjänst. Slut-
psalmen 176: 9, 10 sammanfattar
ej söndagens budskap så bra som
191: 10 eller 77: 6.
Till 3 söndagen i Fastan bereder
psalmsättningen stora svårigheter.
Den genomgående tanken bör vara
kampen mot det onda. I radio
kommo två listor till synes: 1) 124:
2, 211: 1—3, 94, 24: 3—5, 509: 8.
2) 89: 2, 3, 518: 6—38, 94, 74: 5—7,
46: 8. Den första listan har tagit
upp kamptanken i Introitus och
Gradual, men 124: 2 passar ej i pas-
sionstid, och av 211 bör v. 3 helst
uteslutas vid en evangelisk guds-
tjänst. Slutpsalmen 509: 8 passar
bäst vid jul. En god psalmsättning
vore 125: 1—3, 216: 1—4, 94, 24:
3—5 (80: 1—5) 46: 8.
Att nagelfara första Böndagens
psalmsättning i Uppsala Domkyrka
kan ej komma ifråga. Den hade
följande utseende: 167: 6, 387: 3—6,
94, 153: 10—13, 208: 5. Men nog
vore det tomt att på den dagen ej
A. Adell.
få sjunga vare sig 384, 385, 386,
426: 3—5 eller 636.
Midfastosöndagen har sin sär-
skilda prägel, som kräver beak-
tande. 76: 1, 2 passar till Introitus,
224: 1—3 till Gradual. Sedan böra
205: 1, 2, 153: 8—11, 14, 15 samt
119: 3 kunna användas.
På 5 söndagen i Fastan hade en
Stockholmskyrka följande psalmer:
76: 6, 88: —, 89: 3, 4, 53: 5—7,
285: 6. De duga så när som på
psalmen efter predikan. 53 är och
förblir adventspsalm. I dess ställe
kan användas 76: 6—38. Till Introi-
tus då 45: 7, 8.
På Palmsöndagen skulle i sam-
ma kyrka sjungas: 86: 1, 152: 1—4,
149: 3, 4, 89: 3, 4, 150: 6. Men
med allt skäl kunde församlingen
väntat att få 80: 1—5 till Gradual
och att få en annan predikstols-
psalm än ett par versar av en dop-
psalm, samt att efter en predikan
om nattvarden få sjunga en natt-
vardspsalm. Förslag: 150: 1—-3,
80: 1—5, 94, 154: 1—4, 88: 2.
På Långfredagen vill en svensk
församling gärna sjunga såsom i
år i en Stockholmskyrka: 519: 1,
92, 94, 518: 4-6, 91: 7, eller ännu
hellre såsom i en landsortsstad 518:
1, 2, 92, 94, 96: —, 76: 8. En sådan
högtidsdag bör allt vara så enkelt
och naturligt som möjligt och i en-
lighet med gammal tradition, så att
alla kunna känna sig hemma.
D. G.
Kyrkomusikernas löneförmåner.
Allt fort oavgjord är den åldriga,
segslitna kantorsfrågan. Sista ak-
ten av dess historia utspelades i
Kyrkomötet förra hösten. Med an-
ledning av Regeringsrådet Thulins
och Biskop Danells motion i ären-
det beslöt Kyrkomötet som bekant
att anhålla hos Kungl. Maj:t om
överarbetning av det av Kungl. Maj:t
utarbetade och av 1920 års Kyrko-
möte antagna förslaget till lag om
kantorer m. m. i syfte att undanröja
de hinder, som föranlett att försla-
get ej av riksdagen godkänts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
