Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Julius Rabe
J, S. Bach och hans kyrkomusik.
. Bachs huvuduppgift som Tho-
maskantor var att sörja för musi-
ken i stadens huvudkyrkor. Här
skulle skolgossarna sjunga, och
kantorn skulle hålla dem med mu-
sik och öva in den. På den tiden
voro tryckta noter tämligen säll-
synta och det föll på kantorns lott
att skaffa behövlig musik, antingen
genom att skriva av andras verk,
som han kunde få tillgång till, eller
också genom att själv komponera
den. Bach valde nästan alltid det
senare alternativet.
Vad var det då för slags musik,
som dessa kyrkokörer hade bruk
för? Och vad var det för musik,
som Bach själv hade att spela, när
han, som det förr i världen hette,
»slog orgorna» som organist 1 Arn-
stadt, Mählhausen och Weimar och
när han någon gång satte sig ned
på orgelbänken i Leipzigs Thomas-
kyrka? Vad slags musik rymde
gudstjänstordningen på Bachs tid i
Thiäringen och i det protestantiska
Leipzig?
På omslaget till en kantat, som
utfördes i första adventssöndagens
högmässa har Bach själv gjort en
anteckning om gången av guds-
tjänsten. Det började med ett or-
gelförspel och därpå följde en mo-
tett. Sedan började Introitus och
Kyrie, varvid Kyriet kunde sjungas
— av prästen och kören — både
på latin och tyska. Därpå intone-
rades från altaret Gloria, varefter
kören antingen svarade med det
latinska: Et in terra pax . . eller
församlingen uppstämde <Allein
Gott in der Höhe sei Ehr’”. Efter
kollektbönen lästes, d. v. s. sjöngs
i psalmoditon, Episteln, som åtföl-
des av’församlingssång. Därefter
sjöng prästen Evangeliet på tyska
och efter detta Credo på latin. Där-
på började ett orgelpreludium, som
åtföljdes av en kantat. Denna
skulle i regel räcka i 20 minuter
och avslutades med en församlings-
sång »Wir glauben all an einen
Gott». Så följde predikan, som en-
ligt förordning skulle hålla på en
hel timme. Efter predikan kom
åter en församlingssång, varpå
nattvarden följde. Under denna
växlade tyska kommunionssånger,
sjungna av församlingen, med spel
på orgeln av organisten.
Där ha vi i sammanträngd form
den musik, som kyrkomusikern
Bach hade att arbeta med.
Låt oss börja med orgelspelet.
Det bestod av preludierande, men
man behöver bara slå upp första
bästa Bachpreludium för orgel för
att bli varse, att det måste vara frå-
ga om något annat än det i regel
tämligen lösa fram-och-tillbaka-mu-
sicerande kring den kommande ko-
ralens tonart som man i allmänhet
— undantag finnas naturligtvis —
får höra i våra kyrkor. Det Bach-
ska koralförspelet är särdeles konst-
fullt. Det har också sin historia,
och är förberett genom orgelmäs-
tare som Pachelbel, Böhm och Bux-
tehude. Redan härav kan man
sluta sig till att det gamla koralför-
spelet haft en mera betydande funk-
tion än att förbereda på tonarten,
i vilken koralen skulle sjungas.
Men vi skola inte här alltför mycket
fördjupa oss i dess förhistoria. Ur-
sprungligen hade, det må i alla fall
åtminstone antydas, orgeln icke
alls brukats till att ackompagnera
eller stödja församlingssången. Den
hade haft helt och hållet självstän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
