Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
sont koralens melodi till ett rikt or-
kesterackompagnemang, som tyckes
måla gudsförtröstans segervisshet.
Så griper en tenorstämma till orda
och sjunger recitativ: »So stehe
denn bei Christi blutgefärbter
Fahne! . Tritt freudig in den
Krieg! . .. Dein Heiland bleibt
dein Heil.> En duett mellan alt
och tenor, (» Wie selig sind sie doch,
die Gott im ’Munde tragen, doch
sel’ger ist das Herz, das ibn im
Glauben trägt») ger uttryck åt den
saliga lyckokänslan att ha lagt sin
sak i Guds hand. Den är vek och
mjuk till karaktären, och när i slu-
tet texten talar om döden, drar en
mild allvarsskugga även över mu-
siken.
Därmed äro utläggningarna av
psalmen slut, och dess sista vers
bilda kantatens monumentala av-
slutning. Det är den ursprungliga
koralmelodien i enkel fyrstämmig
sättning.
På grund av den musikaliska
enkelhet och relativa konstlöshet
som utmärker alla slutkörer i Bachs
kontater, har man ifrågasatt huru-
vida icke församlingen plägade
stämma in i dessa slutkoraler.
Mycket talar för ett sådant anta-
gande, men bevisligt är det icke.
Reformationskantaten är ett gott
prov på arten av Bachs kantater.
Den uppvisar några lyriska betrak-
telser i anslutning till söndagens re-
ligiösa innebörd. Men dessa lyriska
vilopunkter få sin relief genom att
sättas in i ett slags dramatiskt kon-
trastförhållande. Någon personifi-
kation förekommer icke i kyrko-
kantaterna, men man spårar tydligt
gestalterna av »Zions Tochter» och
»Die treue Seele».
På långfredagen antog kantaten
formen av en passion. Det centrala
är här evangeliets framställning av
lidandeshistorien och den följes or-
dagrant av passionstexten. En
Julius Rabe
evangelist berättar, men överallt
där evangeliet tar formen av direkt
anföring, träda nya stämmor till.
En sjunger vad Jesus talar, en an-
nan Petrus, Judas Ischariot, Kaifas,
0. s. v. och kören, eller delar av
kören griper in som folket, överste-
prästerna, lärjungarna. Men denna
oratoriska framställning är interfo-
lierad med lyriska betraktelser och
koralstrofer till lämpliga psalmver-
ser. De senare sjungas antingen i
liknande enkla sättning som refor-
mationskantatens slutkoral = eller
antaga formen av konstfulla koral-
förspel i likhet med någon av de
tidigare koralkörerna i den beskriv-
na kantaten. De förra taga formen
av arior, duetter eller körer. Full-
ständigt bevarade finnas av Bach
en passion efter Matteusevangeliet
och en efter Johannesvangeliet.
De resurser, som stodo Bach till
buds för uppförande av dessa kan-
tater om söndagarna, voro helt obe-
tydliga. Det var eleverna från Tho-
masskolan. Denna räknade på
Bachs tid 55 elever. Men av dessa
skulle bildas körer för fyra kyrkor.
Huvuddelen stannade i Thomaskyr-
kan, men skolan hade att bestrida
musiken även i tre andra kyrkor.
Även om Bach, som man väl får
anta, behöll det bästa för sig i Tho-
maskyrkan, var det ingen storståt-
lig trupp som stod honom till buds.
Magistraten ställde åtta stadsmusi-
kanter till förfogande och några
musikintresserade studenter hjälpte
väl också till. Men för övrigt be-
stod både kör, solister och orkester
av skolpojkar. Numerären var inte
heller överväldigande. Bach hade
säkert endast i undantagsfall mer
än 18 till 20 man i orkestern och 12
till 16 man i kören. Men så många ’
kunde han endast få ibop till slutet
av skolåret, d. v. s. till påsk. I bör-
jan av skolåret — det började efter
påsklovet — var sammansättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
