Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
staterades, särskilt i Wuärtemberg
och Westphalen. Nästa år skulle
kyrkosångsfesten firas i Stettin.
Den 1 aug. ljuda stormklockor-
na, förkunnande krigets utbrott, då
den stora mobiliseringen åt väster
och öster kallar tusenden av man-
liga körmedlemmar under fanorna.
Märk väl: varje soldat bär i sin ren-
sel en militärsångbok — »en källa
av outtömlig kraft till tro och
tröst!» Tack vare renässansrörel-
sen och vad den fört med sig av
från gångna tider återupplivad he-
lig sång, står nu den evangeliska
kyrkan rustad med sångens blanka
vapen till hjälp och styrka. De
kärnfulla sångerna, som, själva
födda i krigstider, såsom av Luther,
Paul Gerhardt, Heermann m. fl.,
få visa, vad de duga till i den
bistra tid, som nu kommer. «Allt
vekt, sentimentalt i sångväg är som
trä, hö och strå, som hastigt förtä-
res av krigets lågor. Det manhaf-
tiga, karlavulna ensamt tilltalar och
består. |
Nu i denna allvarliga lidandets
tid framträder sångens, ej minst
den heliga sångens ovanskliga här-
lighet: Den är för krigaren vid
bivackens lägereldar, under påfres-
tande marscher, i nervspännande
väntansstunder i skyttegravarna
eller ute på flottans båtar en trogen
stridskamrat. >»Ein feste Burg»
samt naturligtvis den patriotiska
sången »Deutschland, Deutschland
uber alles» äro naturligen de mest
populära. Spontant bröto de fram
efter kejsarens tal utanför slottet i
Berlin den 1 aug. . Men sångens
makt visar sig ock i förmågan att
trösta de hemmavarande. En ny
form. av gudstjänster uppstår
»Kriegsgebetstunden» (bön för de
i kriget utfarna) i varje församling.
De förut tomma kyrkorna äro nu
söndagligen fyllda, nattvardsborden
träget besökta, ja, »vi leva i en rikt
F. M. Allard
välsignad tid>, skriver en lantpastor
till mig i dessa första krigstider.
Organister och kördirigenter låta i
Berlin afton efter afton församling-
arna höra det bästa, som kyrkomu-
siken har att giva. Djupt allvar
präglar den församlade menigheten.
Inför den stora gudsdomen känna
de sig såsom ett, höga och låga,
fattiga och rika.
"Huru går det nu med kyrko-
sångsföreningarna? Parollen från
deras högkvarter utgår med det
budskap, att, trots det att de man-
liga medlemmarnas deltagande i
kriget decimerat numerären, de med
fördubblad iver skola låta sin sång
komma de hjärtan till mötes, som
i kyrkomusiken söka och finna
tröst. Rörande är att se, huru dessa
körer mångenstädes med seg uthål-
lighet fortsätta sitt arbete trots de
uppståndna luckorna. När det ej
längre är möjligt att sjunga 4-stäm-
migt, övergår man till 3-stämmiga
sånger eller till damkör. Då orga-
nisten kallas ut i kriget, övertages
hans befattning av skolgossen, som
flitigt övar sig i att också spela pe-
dal, eller av prästfrun, prästdottern
eller andra. Där ingen organist
står till att uppbringa i mindre
landsförsamlingar, sjunges utan or-
gel. Ambitionen att deltaga i sång-
en minskas ej därav. Förut likgil-
tiga åhörare sitta nu med psalmbok
i händerna och bjuda till efter
bästa förmåga. Det är som en
sångens allmänna värneplikt. Nya
körmedlemmar träda in i de ut-
restas ställe. Det blir särskilt i
början av kriget en sångarlust utan
like. Arbetsklädda komma de till
kvällsrepetitionen. »Har ni ej ätit
kvällsvard?» — »Nej, det hann jag
ej med. Det blir tids nog efteråt»,
kunde man få höra. Kvällsrepeti-
tionen är dagens vederkvickelse-
stund. Hjärteskärande scener ut-
spelades, då pastorn skulle till. nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
