Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
gen till att den allvarliga tyska ton-
konsten må göras till ett gemensamt
gott för hela det tyska folket.> —
Framför den uppställda truppen
kommenderar divisionspastorn: »20
man fram för fronten för att bilda
en sångkör!» Repetitionerna börja.
Många fler anmäla sig. Det är ju
en fullt frivillig sak. »Men varför
går: ni inte till bierkneippen i
kväll?» — >Nej, vi vill hellre
sjunga. Vi känna, att det är vår
plikt», får man till svar. Bekant
är, huru romerska och evangeliska
pastorer mötas i endräktigt arbete.
På ett fältlasarett hålles gudstjänst.
Den romerske prästen sköter om
mässan, den evangeliske predikar
och leder sången, varpå den romer-
ske avslutar med ett kort tal. Båda
gå sedan att hos var sina sjuka
utföra den krävande enskilda sjä-
lavårdsgärningen:; — Att märka är
också, att de gamla kärnsångerna
få nytt liv. Sådana i kören, som
aldrig förr frågat efter kyrka och
gudstjänst, äro nu med och deltaga
kraftigt i sånger, som de med: in-
tresse lärt sig. Vid en nattvards-
gång, som hölls i en kyrka bakom :
stridslinjen, ville organisten äntli-
gen deltaga, trots att församlingen
av de fältgråa, under kommunio-
nen äro som bäst i färd med att
sjunga: »O huvud, blodigt sårat».
"Han släpper orgeln mitt under psal-
men och smyger sig ned till altaret.
Under det: han knäböjande motta-
ger de heliga håvorna, sjunger för-
samlingen, som om intet avbrott i
spelet: ägt rum, lugnt, säkert och
förtröstansfullt vidare på psalmen.
En annan bild. Dödströtta kom-
ma de, en ändlös rad fältgråa från
F. M. Allard
en ansträngande dagsmarsch till en
liten stad (var? — får man i med-
delandet från krigsorten ej veta) i
kvällsskymningen för att där över-
natta. Sedan halt gjorts, pack-
ningen avlagts, skyndar en ung löjt-
nant, i det civila livet teol. stude-
rande, in i kyrkan, sätter sig vid
orgeln och spelar. Lockade av to-
nerna, samlas soldaterna trots trött-
heten i kyrkan, som snart är full-
packad. Löjtnanter, teologen och
orgelspelaren = vill = sluta. » Mer,
mer»>, ropas det. Slutligen uppstäm-
mes »Ein feste Burg». En delta-
gare skriver om denna stund: »Vid
tonerna av denna härliga musik var
det för mitt trötta sinne, som en vid
dörr ’ öppnades, och allt )vad jag
hade -kärt och dyrbart såg jag där-
inne. Jag glömmer den aldrig.»
Ännu en ögonblicksbild kan jag
ej neka mig. Det tilldrog sig — i en
hölada. Truppen hade våt och le-
rig på kvällen vid en flämtande lyk-
tas sken under rykande halmboss
rett sig bäst var och en kunde sitt
nattläger. Efter åtskilligt skämt
och nojs bjöds tystnad och lyktan,
vars låga skymts av det rykande
halmbosset, släcktes. Just som
man tänkte somna, får man höra
vibrerande toner på en viol. Allt
blir så tyst och ljudlöst, som ville
man ej gå miste om en enda av
de än svällande, än -: återhållna,
långa stråktonerna. Det var Bachs
bekanta »Air» på g-strängen. Den,
’som berättar härom, säger i sitt
fältpostbrev: | »Johann ’ Sebastian
Bach — aldrig har jag djupare för-
stått din härliga konst än i: denna
natt.
(Forts.)
— rn
F. M-. Allard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
