- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1926 /
170

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170 A. Adell.

passande sätt att vid en öppnad grav
bringa den döde i åminnelse på än de
panegyriker, som man så ofta får höra.
Det synes vara en egendomlig renhet hos
den evangeliska läran, om den skulle till-
låta det senare men icke det förra.
Vidare må beträffande jordfästnings-
ritualet ett påpekande göras. Det är väl
knappast vid någon kyrklig förrättning
som s. k. extra sång utföres i så stor
utsträckning som just vid begravningarne,
Och ofta, för att icke säga oftast, är väl
den sång, som utföres, av ur kyrkomusika-
lisk synpunkt sorglig beskaffenhet. Här
kunde utan tvivel handboken åstadkom-
ma en avsevärd förbättring, om den ge-
nom att upptaga några av de gamla be-
gravningsresponsorierna till frivilligt bruk,

F. M. Allard. KE. Peters

försåge vederbörande med värdiga texter
och värdig musik. Redan en anvisning att
de nuvarande antifonierna kunde utföras
som växelsång mellan t. ex. ett par med-
lemmar i kören och hela kören vore ett
steg i rätt riktning.

Slutligen må väl ifrågasättas, om det
icke vore lämpligt, att handboken gåve
vissa anvisningar om ordningen vid be-
gravningsprocessioner. På somliga håll
råder ju därvidlag fast, lokal tradition.
Men på många håll är villervallan i dy-
lika ting stor och blir beständigt större.

I samband härmed förtjänar framhål-
las att n:r 137 i Ev.-bokens Bönbok både
av praktiska och principiella skäl bör in-
föras i handboken.

Tredje delen.

Kapitlen 11—14.

Innan vi övergå till de särskilda
kapitlen, må några anmärkningar,
som röra samtliga eller mer än ett
av dem, framställas.

Bibelspråkens ordning är en an-
nan än den nuvarande. För närva-
rande äro de ordnade så, att de som
anses böra i första rummet ifråga-
komma också stå först. I förslaget
åter äro de ordnade efter sin plats
1 Bibeln. Det torde ligga i öppen
dag, att den gamla ordningen är vida
att föredraga. Då kunna assisten-
terna i tur och ordning läsa språken
allteftersom de komma i handbo-
ken. Den nya ordningen kräver att
bestämda språk på förhand delas ut
till assistenterna. Underlåtes eller
bortglömmes detta, blir den inbör-
des ordningsföljden högeligen otill-
fredsställande.

Vid präst- och biskopsvigning
skall som nu sv. ps. 132 sjungas.

Varför icke inskränka anvisningen .

blott till numret, så att, där det be-
funnes lämpligt, denna psalm kunde
sjungas på latin? Att denna psalm
här sjönges på latin skulle vara en
skön erinran om de båda ämbete-
nas bevarade kontinuitet.

I stället för Fader vår har som :

handpåläggningsbön införts »Her-

. desnärvaro»

rens Jesu Kristi nåd» etc. Om Fa-
der vår, som dock har god tradition
för sig på denna plats inom vår
Kyrka, skall utbytas mot någon an-
nan bön, hade förvisso lämpligare
ersättning kunnat uppletas än den
på så många andra ställen förekom-
mande apostoliska välsignelsen.

Såsom förtjänstfulla förslag må
antecknas anvisningarne om dessa
handlingars infogande i församling-
ens vanliga gudstjänster samt ’in-
förandet av Gloria Patri före välsig-
nelsen.

Kyrkoinvigningsritualet.

Det hade förvisso varit önskvärt, att
förslaget upptagit den gamla sköna se-
den, att biskopen, innan han träder in i
kyrkan, klappar tre gånger med staven
på dörren, uttalande orden ur Dav. psalm
24: »Höjen, I portar, edra huvuden» m. m.

Vidare borde väl hälsningen: »Frid
vare över detta hus» uttalas, icke vid slu-
tet av invigningsakten, utan den borde
väl vara biskopens första ord, så snart
han trätt in över kyrkans tröskel,

I bönen å sidan 292 f. hå ett par
mindre lyckade ändringar vidtagits. »Nå-
har utbytts mot »nåd och
makt»; »de förkrossade hjärtan» har
ändrats till: »de förkrossades (!) hjärtan».
Slutligen har ock den nuvarande hand-
bokens åkallan av den treenige Guden
(vid slutet av bönen) blivit riktad såsom
den övriga bönen till Fadern.

Såsom en avgjord förtjänst torde den
nya rubriken å sid. 294 rörande biskopens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:18:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1926/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free