Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Handboksförslaget 1926
plats vid dopfuntens, predikstolens m.
m. invigning få räknas. Rubrikens »kan»
hade dock bort utbytas mot »skall». AlH-
deles särskilt gälter detta dess sista del.
Det är dock för bakvänt, att biskopen
med kyrkligt godkännande skall kunna
få uttala orden: »Välsignat vare det al-
tare» m. m. med ryggen vänd mot det
altare, vilket välsignelsen gäller.
Å sidan 295 har bland lovpsalmerna
insatts även n:r 271. Denna psalms me-
lodi gör den dock föga lämplig på detta
högtidliga ställe. Det Guds lov, som här
skall ljuda, bör väl sjungas i så värdiga
och högstämda toner som möjligt. Främst
borde väl på denna plats anvisats Te
Deum (n:r 505). Blott där icke möj-
ligheter för dettas värdiga utförande före-
funnes, borde någon annan psalm med-
givas.
Förslaget till förtjänst måste räknas
ritualet för kyrkas öppnande efter ge-
nomgången restaurering.
Ett fall av bristande konsekvens bör
påpekas mellan anvisningen rörande
kyrkogårdsinvigning s. 303 och invigning
av gravkapell s. 305. Enligt nuvarande
handbok följa vid kyrkogårdsinvigning
eventuella jordfästningar omedelbart efter
Fader vår. Denna anvisning är av för-
slaget struken men insatt i det nya for-
muläret för invigning av gravkapell. An-
tingen bör den väl finnas på båda stäl-
len eller också icke på något.
Biskopsvigningen.
Det är lika förvånande som beklag-
ligt, att den villervalla i terminologien
beträffande invigning och installation,
som alltsedan 1811 råder i våra hand-
böcker, icke blivit av förslaget rättad.
Alltfort får man över det kapitel, som i
verkligheten = handlar om = biskopsvig-
ningen, läsa: »Huru biskop skall instäl-
las i sitt ämbete». Alltfort står i det
kapitel, som handlar om »huru kyrko-
herde skall inställas i sitt ämbete», talat
om »den som förrättar invigningen» (för-
slaget s, 341). Redan en flyktig blick på
de formler, med vilka biskops- och präst-
ämbetet överantvardas, å en sidan och
den, med vilken kyrkoherdetjänsten an-
förtros, å andra sidan borde vara tillräck-
ligt för att visa, att biskops- och präst-
vigningarna äro verkliga vigningar, ge-
nom vilka å Guds vägnar ett nytt äm-
bete skänkes. Kyrkoherdeinstallationen
däremot blott ett på mänsklig makt och
ordning grundat överlämnande av en be-
stämd tjänst inom prästämbetet.
Det är obegripligt, hur denna felak-
171
tiga terminologi kunnat få kvarstå orub-
bad i över 100 år, i synnerhet som kyrko-
lagen i sina föreskrifter använder rik-
tiga beteckningar. Där handlar kap. 21
om sätt att »ordinera en vald biskop»
och kap. 22 om sätt att »ordinera präster»;
i kap. 23 däremot lämnas anvisning om
»huru en lagligen kallad kyrkoherde
skall. inställas i sin församling». Över-
skriften till handbokens kap, 12 måste
då lyda: Huru. biskop skall invigas i sitt
ämbete. I kap. 14 bör det felaktiga ut-
trycket »invigningen» rättas till »installa-
tionen» e. d. .
På sidan 315 har en synnerligen be-
tänklig. ändring blivit föreslagen. Över-
lämnandet av Konungens fullmakt, som
nu sker under avsjungandet av ps. 132,
har i stället gjorts samtidigt med biskops-
ämbetets överantvardande. Detta är äg-
nat att uppväcka och understödja den
vanföreställningen, att det är Konungens
fullmakt, som gör electus till episcopus.
Ändringen sid, 317 av »den Heliga
Ande» till »helig ande» måste ock be-
klagas.
Prästvigningen.
I prästvigningsritualet ha bland bibel-
språken ’ upptagits även orden ur Joh.
1: 36: »Se Guds Lamm». Häremot torde
böra invändas, att det lärer vara svårt
att uttala dessa trenne ord ensamma för
sig med tillbörligt eftertryck. :
Vidare må anmärkas, att bland bibel-
språken Joh. 20: 21—23 utelämnats. Detta
ord borde ju likväl synas alldeles sär-
skilt lämpat för ifrågavarande tillfälle.
Tillägget i förmaningen å sid. 332:
»Allt beror på den tro» m, m. har en
definition på ordet tro, som onekligen
kommer något överraskande. En dylik
definition torde i ett liturgiskt formulär
nästan alltid verka mer eller mindre
trivial,
Vid en genomläsning av försla-
gets olika kapitel kan man ej undgå
att märka sådana formella ojämn-
heter och olikheter, som ha sin or-
sak i att förslaget är frukten av ett
kommittéarbete. Detta måste anses
beklagligt, och det hade förvisso va-
rit till det helas båtnad, om kommit-
terade uppdragit åt en man att göra
den slutliga överarbetningen, sam-
mangjutningen. Det har sagts om
1734 års lag att, sedan allt kommis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
