Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
malt ganska strängt utmejslad litur-
gisk ordning. Den vill vara något
helt annat än en aftonunderhållning.
Den vill visst vara tilldragande, men
den vill vara också den, och särskilt
den, ett möte med Gud, i andakt och
tillbedjan.
I detta sammanhang är det kan-
ske skäl att beröra också en annan
sak. I samma linie som gudstjän-
sten stå ju också de kyrkliga för-
rättningarna, de på teologiskt språk
s. k. kasuella kulthandlingarna,
d. v. s. gudstjänstliga handlingar för
särskilda fall, dop, vigsel och be-
gravning. Vad särskilt den sist-
nämnda beträffar, råder verkligen
en ganska utbredd förvirring, för att
ej säga förvildning, i begreppen.
Icke blott att där sjunges någon för
ett sådant tillfälle lämpad solosång:
av kristligt eller mot det religiösa
syftande innehåll (t. ex. »Hvis du
har varme tanker, spar ei paa gode
Ord»), nej man anordnar en under-
hållningsstund också där till den av-
lidnes åminnelse av — med förlov
— betydligt blandat innehåll. Där
förekomma både romans-solosånger
och stråknummer, för att ej tala om
studentsånger i manskör, inte bara
»Integer vite» och Normans stäm-
ningsfulla »Eolstoner» utan mycket,
mycket annat, vars sammanhang
med den heliga akten nog behövde
bli föremål för en djupsinnig filo-
sofisk utredning, om det möjligen
skulle kunna upptäckas. Jag har
fått mig uppgivet att bland pres-
tationerna vid ett ifrågavarande till-
fälle skulle förekommit »Hur skönt
det är i skogen få — i morgonsolens
glans marschera», alltså »de muntra
musikanternas» sång; det lär verkli-
gen varit vid begravning och inte
vid bröllop i kyrkan, som det skulle
förekommit.
Oavsett den mer eller mindre
passande eller opassande samman-
ställningen av vad som användes vid
D. Rudin
ifrågavarande tillfällen, så bör ju
ihågkommas, att såväl dop som be-
gravning och vigsel äro gudstjänst-
liga handlingar, vilka givetvis, ock-
så de, böra vara reglerade av en be-
stämd liturgisk ordning. Inom ra-
men av denna ordning bör alltså
icke förekomma något annat än det
som tillhör ritualet. Och såsom
vid högmässogudstjänsten en kör-
sång kan infogas före predikstols-
psalmen, så kan också mycket väl
en begravningshymn få rum på
lämplig plats inom ritualet för be-
gravning, t. ex. strax efter jordfäst-
ningsakten, före den följande psal-
men, vare sig avslutning sker med
altartjänst eller icke. En körsång
före eller efter det hela, naturligtvis
en sådan i den för gudstjänsten vär-
diga stilen i fråga om såväl ord som
toner, strider ju icke heller mot an-
den i den ifrågavarande kulthand-
lingen.
Vad man nu vill ha före eller ef-
teråt, kan ju anses ligga utanför ri-
tualet. Men det ligger i alla fall icke
utanför kyrkan. Och i kyrkan äro
de vid akten närvarande församlade
till en gudstjänstlig handling. Den
bör väl då icke sammanblandas
med något annat, ett stycke konsert
eller dylikt, allra minst av helt och
hållet profan beskaffenhet. |
Det är ju vanligt, att vid begrav-
ningar någon vän till den avlidne er-
bjuder sig själv sjunga ett solonum-
mer. Och det kan vara svårt att
avböja en sådan vänlighet. Jag vill
härvid icke vara för rigoristisk.
En värdig andlig eller religiöst syf-
tande solosång må ju då förekomma
före eller efter den gudstjänstliga
akten. Men till idealet hör knap-
past solosången i det ifrågavarande
sammanhanget, lika litet som un-
der, strax före eller strax efter guds-
tjänsten. Det gäller ju emellertid att
iakttaga en viss försiktighet och
grannlagenhet, även när man arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
