Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 H. Weman
namn, som genomgående domine-
rade vid denna musikfest.
Bachmusiken har på senaste ti-
den glädjande nog börjat ljuda även
i våra svenska kyrkor, därom vitt-
na de på flera platser anordnade
»Bachfesterna» och kyrkokonser-
terna med Bachprogram. På grund
av begränsade resurser har givetvis
det hela rört sig inom en jämförel-
sevis blygsam ram, mestadels den
Bachska kantaten. Utan att för-
summa kantaten hade Stockholms
kyrkomusikerförening som huvud-
nummer på de tvenne festkonser-
terna satt upp »Magnificat> och
H-mollsmässan, dessa båda inom
var sitt område yppersta bland före-
fintliga tonsättningar. Därmed var
även ramen. vidgad för en mera all-
sidig uppfattning av den överväldi-
gande skaparkraften hos Bach.
På samma gång gav denna mu-
sikfest ett samlat uttryck för den
höga ståndpunkt, vilken vår kyrko-
musikaliska utövning f. n. intager.
Med högt spända förväntningar ha-
de man också rätt att komma till
dessa konserter, när ledningen var
lagd i händerna på två av för-
grundsfigurerna inom Stockholms
musikliv, Musikföreningens mång-
årige dirigent, Viktor Wiklund, och
Musikaliska :sällskapets energiske
ledare, David Åhlén. Kommer där-
till, att till deras förfogande stod en
väl den bästa blandade kör, som nå-
gonsin sjungit i Stockholm, sam-
mansatt av medlemmar ur ovan-
nämnda föreningars båda körer och
huvudstadens kyrkokörer, varjämte
vokalsolisterna hade att uppvisa föl-
jande namn: Brita Herzberg (sop-
ran), Marianne Mörner (sopran),
Lisa Thirén (alt), Einar Ralf (te-
nor), John Johansson (bas).
Första festkonserten i det nya
konserthuset inleddes med orgel-
musik, med rätta, då orgeln står i
mittpunkten av Bachs skapande.
Det var fantasi och fuga i g-moll
(spelad av Otto Olsson), som ut-
gjorde den ståtliga upptakten till
den första konserten.
Med Magnificat stod man med
ens inför den Bachska musikens
härlighet, sådan den här möter en
i en jublande femstämmig kör och
en festligt med oboer, flöjter och
trumpeter instrumenterad orkester.
Denna musik till Jungfru Marias
lovsång rymmer de mest kontrast-
rika skiftningar och stämningar
alltifrån den strålande inledningen,
då körens stämmor tillropa varand-
ra sitt »magnificat> till den avslu-
tande fugan »Sicut locutus est» med
den = efterföljande <lovprisningen
»Gloria Patri> etc; I körsatsen
»Omnes generationes» återgives på
ett målande sätt framtågandet av
nya släkten och i »Fecit potentiam.>
Herrens väldiga gärningar.
Musiken är skriven för guds-
tjänstbruk, därav den knappa, kon-
centrerade formen, som dock rym-
mer de mest glänsande prov på
Bachs utomordentligt verknings-
fulla stämföring. Solopartierna äro
ej mindre intressanta, då man också
här finner de mest skilda stämning-
ar återgivna, än nästan krigiska så-
som i tenorarian »Deposuit poten-
tes», än underbart lyriska såsom i
den följande berömda altarian »Esu-
rientes»>,
Slutnumret utgjordes av den krä-
vande men tillika av kraft och se-
gerkänsla uppfyllda kantaten »Nun
ist das Heil» för åttastämmig kör,
orkester och orgel.
Konserten dirigerades av David
Åhlén, förtjänt av det odelade be-
röm, som från alla håll kom honom
till del. Man fick intrycket av att
han, som kanske ingen annan, för-
mår rycka sina sångare med sig,
meddela dem sina intentioner och
avvinna dem allt vad man rimligen
kan begära. Man har sällan: hört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
