Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hang med gudstjänsten.
Kyrkomusikfesten i Stockholm | 7
Bach sjungas med sådan glädje som
i »Magnificat»> eller med sådan klar-
het som i den konstrikt byggda och
glansfulla kantatfugan. Det stor-
slagna utförandet vittnar ej blott
om ett energiskt och intresserat ar-
bete utan även om kärlek tili upp-
giften, parad med djupgående för-
ståelse för Bachs musikaliska konst.
Högtidlig matutingudstjänst var
påföljande söndag anordnad i Stor-
kyrkan, Gustaf-Vasa och Katarina
kyrkor efter ritual, sammanställd av
O. Olsson med ledning av 1925 års
Vesperale. Matutinen inleddes med
körsång: Davids 100 psalm (Höjen
jubel till Herren alla länder) av O.
Olsson, en å capella sång av impo-
nerande mått, som alltid fint ge-
nomtänkt och utarbetad. Matuti-
nen, från början till slut formande
sig till en jublande lovsång, förtjä-
"nade återgivas i sin helhet. Här föl-
ja endast de olika momenten: Kör-
sång — Församlingssång — Fader
Vår — Inledningsantifoni med Glo-
ria Patri — Venite med Gloria Patri
— Skriftläsning — Te Deum —
Bön Benedicamus — Pax — För-
samlingssång.
Högtidsmässan i Engelbrektskyr-
kan gav ett slående bevis på. att
Bachs musik är gudstjänstmusik
och som sådan hör hemma i kyr-
kan. Mässan blev allt ifrån den in-
ledande kören »Ditt namn, Jehova,
. vill jag lova» till det avslutande
postludiet i Ess-dur (likaledes av
Bach) en uppbyggelse ej blott för
den i Bachmusiken mera musika-
liskt bevandrade utan säkerligen i
lika hög grad för den stora menig-
heten. Det var gudstjänst från bör-
jan till slut, och när efter tron or-
kestern intoaerade kantaten »Her-
ren Gud är sol och sköld>, var det
väl ingen, som uppfattade denna
musik som en isolerad företeelse
utan fastmer i närmaste samman-
Detta in-
tryck stegrades än mer genom den
i kantaten inlagda koralen »Nu tac-
ker Gud allt folk», sjungen av för-
samling och kör.
Efter en högstämd predikan av
pastor primarius, teol. dr. N. Wid-
ner fortsatte mässan med kantatens
andra del, allt framfört på det yp-
perligaste sätt av de förträffliga so-
listerna och den utomordentliga
kyrkokören, som dessutom i Joh.
Lindegrens underbara Kyrie gav
prov på en sångkultur, som torde
ställa denna kyrkokör i en klass för
sig.
Högtidlig vespergudstjänst var
samma afton anordnad i åtta av
Stockholms kyrkor efter ritual, sam-
manställd av J. Morén och närmast
följande den ordning vi känna från
Vesperalet. Vespern upptog tvenne
körsånger: ’ »Ditt namn, Jehova, vill
jag lova» av J. IS. Bach och »Loven
Gud i hans helgedom» av J. Morén.
Motettafton i Oscarskyrkan, an-
ordnad av Oscar Sandberg och Pat-
rik Wretblad under medverkan av
kyrkans motettkör, en barnkör och
en stråkorkester, hörde till de mu-
sikaliska tilldragelser, som sönda-
gen ännu hade att bjuda på. Kören
kunde ej sjunga under sin ordina-
rie dirigents, Oscar Sandberg, led-
ning, då han på grund av sjukdom
var förhindrad närvara. Försam-
lingen bragte honom sitt tysta tack
genom att samfällt resa sig upp.
Föga anade väl någon, att denna
63:e motettafton var den sista i ra-
den av lysande musikaftnar under
hans ledning. Knappt en månad
senare kom meddelandet om hans
alltför tidiga bortgång. Här är ej
plats att orda om hans stora insats
som kyrkomusiker, en insats, som
ej varit begränsad till den försam-
ling, han troget tjänat, utan sträckt
sig långt utanför dess gränser.
Körens prestationer förtjäna allt
beröm. Helt betagande var således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
