Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 | H. Weman
den första avdelningen -1500-tals-
sånger av Walther, Handl, Prätorius
’m. fl., medan den andra avdelningen
.1800-talssånger av Mendelssohn,
Becker, Gulbius, G. Schumann m. fl.
ej verkade på samma sätt omedel-
bart fängslande. Den avslutande ko-
ralkantaten av M. Reger, O, wie se-
lig seid ihr doch, ihr Frommen, för
blandad kör, barnkör och stråkar
med orgel röjde ej den uppfinning,
man eljest är van att påträffa hos
denne Bachs arvtagare i modern tid.
Det var först i de avslutande stro-
ferna, som man fängslades av en
genom de båda körernas samver-
kan skickligt åstadkommen steg-
ring.
Patrik Wretblad utförde på ett
förtjänstfullt sätt tre orgelstycken
efter den förnäma linje, som känne-
tecknas av de tre namnen Buxte-
hude — Bach — Reger.
Orgelkonsert i Tlögalidskyrkan.
Med denna konsert på måndagens
middag gav kyrkans organist, Wal-
demar Åhlén, en ren orgelkonsert,
som blev en högtidsstund för alla
intresserade. Det förefaller av fö-
religgande recensioner, som om hu-
vudstadens musikanmälare först
nu kommit underfund medi att or-
gelmusiken är värd deras uppmärk-
samhet. Överallt gives ett oförbe-
hållsamt erkännande åt hans per-
fekta teknik, klarheten i hans spel
och hans fullfjädrade mästerskap.
Programmet inleddes med Pre-
ludium och fuga, G-dur, av J. S.
Bach, varpå följde trenne koralim-
provisationer av Karg-Elert, vari or-
ganisten liksom i de tefterföljande
styckena av Bossi hade tillfälle bril-
jera med sin förmåga att ernå träf-
fande registrering. Det var dock
först med den avslutande sonaten i
c-moll av Reubke till text ur 94:e
psalmen, som han visade sin över-
lägsenhet som väl den kunnigaste
av huvudstadens organister.
Andra festkonserten med Bachs
h-mollmässa bildade den storslagna
avslutningen på denna kyrkomusi-
kerfest. Med samma förnämliga
kör och solistensemble som på lör-
dagen var det nu Viktor Wiklund,
som förlänade det sublima verket
ett värdigt utförande. Attingåide-
talj skulle föra alltför långt, vare
det nog sagt, att kören i många av
de oerhört krävande satserna ut-
vecklade en sällspord stämprakt
(Sanctus) och en jublande sångar-
glädje (Gloria). I de mera dystert
’ färgade satserna (»Et incarnatus»
och »Crucifixus») fann man också
vackra uttryck för det patetiska ton-
språket, medan man kan nämna den
ytterst svårsjungna körsatsen »Et
resurrexit> såsom exempel på glans-
full körsång, när den klingar som
bäst.
En mera kritisk granskare skulle
måhända i jämförelse med motsva-
rande prestationer i Bachs hemland
(eller kanske ännu bättre i grann-
landet Österrike) kunna påvisa
många ojämnheter i dessa tolkning-
ar av den store mästarens verk, men
inför all den entusiasm och offer-
villighet, som måste ligga bakom
såväl körens som <dirigenternas
prestationer, förstummas all små-
sint kritik. Helhetsintrycket av den-
na musikfest har till fullo visat, att
vi i vårt land äga krafter, som icke
blott intressera sig för den heliga
tonkonstens rikaste ;skatter utan
även äro mäktiga att uppenbara oss
deras härlighet,
Som en sammanfattning av fes-
tens betydelse kan lämpligen anfö-
ras det tal, som ärkebiskopen höll
i samband med första festkonserten.
Vi alla, började han, som ha ett öra
för tonernas språk, äro Stockholms kyr-
komusikerförening stor tack skyldiga för
att den firar sitt kvartsekeljubileum med
spel och sång och gudsdyrkan, värdiga
den heliga musiken och den kristna för-
samlingens gudsumgänge. Föreningens ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
