Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orgeln och den gudstjänstliga musiken 19
eller sjungandet av trosbekännel-
sen m. m, Förutom »orgelus allt-
för självständiga roll» kan man re-
dan under medeltiden tala om or-
gelns »allt för världsliga roll» vid
gudstjänsten, ja till och med om
orgelns urartning till att spela lätt-
sinniga, frivola och okyska melo-
dier i kyrkorna, något varemot
Tridentinska mötet (1545—1563)
bl. a. hade att ingripa. Bestämda
motståndare mot allt orgelspel vid
gudstjänsten saknas icke redan un-
der medeltiden, så själve Thomas
av Aqvino. Munken , Aelredus i
England »hör i bälgarnas förskräck-
liga blåsande ett buller, som mer
liknar åskans brak än röstens ljuv-
lighet». I det påvliga kapellet (Six-
tinska kapellet) förekommer, så-
som uttryck för en högre stånd-
punkt (!), ännu alltjämt ingen or-
gel, endast sång. Kyrkan i Lyon
följer härutinnan samma grund-
sats; den uttrycker saken så: »Ec-
clesia Lugdunensis novitates non
recipit> (församlingen i Lyon an-
tager inga nyheter).
Orgelns fastställda eller hävd-
-vunna uppgift vid gudstjänsten un-
der medeltiden kan korteligen sam-
manfattas i de tre punkterna:
1) den spelade praeambulum
(preludium)’ vare sig till gudstjäns-
tens introitus (ingångsord) eller till
särskilda stycken i gudstjänsten;
2) den beledsagade (ackompag-
nerade alltså) stycken av kören;
3) den utförde, omväxlande med
kören, sålunda i stället för kören,
delar av mässan.
Då någon församlingens sång
icke annat än undantagsvis på
några enstaka ställen förekom i
gudstjänsten under medeltiden, åt-
minstone under hela dess senare
del, kan man under hela medelti-
den icke tala om något orgelns för-
hållande alls till församlingssången.
I reformationskyrkan framträd-
kyrkan ej får spela
de genast också i fråga om orgeln
den olika synen på saken hos den
lutherska och den reformerta kyr-
kan. Varken Zwingli eller Calvin
vilja veta av orgeln i gudstjänsten.
En hessisk reformert kyrkoordning
förklarar, att man ju i försam-
lingen ej utan uttolkning hade rätt
att begagna ett främmande språk.
Huru mycket mindre hade man då
rätt att använda orgeln, »som blott
träffade öronen utan frukt för sin-
net, ty folket hörde väl tonen, men
meningen av det som spelades för-
stod det icke». Den enda musik
som fick förekomma i gudstjäns-
ten var församlingens enstämmiga
sång.
Den lutherska kyrkan bibehöll
— i enlighet med sin också här fast-
hållna grundsats — allt sådant
som icke stred mot skriften och
som man förstod skulle kunna med-
föra nytta och uppbyggelse, även
om det ej stod särskilt omnämnt i
skriften. Den bibehöll därför ock-
så orgeln vid gudstjänsten — i dess
tre ovan nämnda, från medeltids-
kyrkan ärvda uppgifter: såsom
praeambulum, såsom ackompagne-
mang till stycken av kören och så-
som växelvis med kören, i stället
för kören, utförande delar av den
forna »mässan». |
När Luther nu återbördar åt för-
samlingen folkets sång i gudstjäns-
ten, bibehöll orgeln sin hävdvunna
roll att praeambulera, d. v. s. spela
förspelet till församlingssången.
Den tjänstgjorde härvid också så-
som nummertavla. Den spelade
den kända melodien till någon av
de nya evangeliska församlings-
sångerna, och folket visste sedan,
med vilken sång det skulle falla in.
Senare möter i kyrkoordningarna
rent av den bestämmelsen, att or-
ganisten »före och under sången i
(schlagen)
främmande stycken och motetter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
