- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1927 /
41

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Individuella kalkar 4I

vända. Detta gör, att prästen ej
kan riskera att taga någon, som re-
dan använts. Den stora kalken har
försetts med en insats, som gör det
möjligt att ur den hälla vinet i
småkalkarna utan att spilla. De
smärre kalkarna äro till formen en
förminskad upplaga av en vanlig
nattvardskalk.

Vi ha för vår kyrka anskaffat
100 kalkar. Våra nattvardsgångar
äro, tyvärr, i regel ej större än att
detta antal väl räcker till. - Vid
skärtorsdagens nattvardsgång torde
detta ej bli fallet. Då har jag tänkt
mig, att diakonissan skulle mellan
omgångarna gå innanför altarrun-
den och hämta de redan använda
kalkarna för att skölja dem i sakri-
stian. Hennes dräkt, hennes per-
sonlighet och hela det tankekom-
plex, som hennes åsyn väcker, göra,
att hennes uppträdande ej gärna
kan verka störande för andakten.

Priset på kalkarna är 17 kr.
stycket vid leverans av 100 stycken.
Insatsen kostade 95 kr. Men så är

ock allt av äkta silver. Man kan
ju, om ekonomin sådant fordrar,
även ha billigare material, t. ex.
tenn.

Den enda olägenheten jag funnit
med de individuella kalkarna är,
att nattvardsgången tager längre
tid, och att distribueringen blir be-
tydligt mera tröttande på grund av
den stora kalkens rätt mycket öka-
de tyngd.

Om någon så frågar, huruvida
förändringen betytt någon ökning
av nattvardsgästernas antal, så
måste jag svara: nej, ännu har
ingen sådan förmärkts. Det kan ju
hända, att den kommer. I varje fall
är jag och många med mig tack-
sam för den. Och till min förvå-
ning har jag ej försport, att någon
enda av kyrkfolket tagit anstöt av
förändringen. Den har ej alls
väckt någon sensation, vilket jag är
mycket tacksam för, så mycket
mera som jag nästan fruktat något
sådant. . Gustaf Bokander.

I.

Anmodad att göra ett uttalande
i fråga om bruket av »individuella
kalkar», ber jag att få betona, att

"det här enligt min uppfattning en-

dast gäller en praktisk anordning,
som givetvis kan bedömas olika
men aldrig kan få karaktären av en
liturgisk principfråga. Att försöka
göra den till en dylik vittnar om en
betänklig brist på sinne för de rätta
proportionerna. Ett i hög grad av-
skräckande exempel på hur detta
kan ske erbjuder Spittas arbete
»Die Kelchbewegung in Deutsch-
land und die Reform der Abend-
mahlsfeier» (1904). Utom ett re-
formert betonat liturgiskt reform-
förslag (se härom mitt arbete »Natt-
varden i evangeliskt gudstjänstliv»,
s. 244 f.) möter man här en in-

gående diskussion av aktens tek-
niska utgestaltning, som snarast
verkar löjeväckande. Skulle all-
varliga skäl föreligga att i Sverige
uppta denna fråga till diskussion,
är det därför i hög grad att tillråda,
att denna så mycket som möjligt
får förbli enskild. Kyrkans cen-
trala kultakt får ej profaneras däri-
genom, att detaljerna vid dess an-
ordning på ett sätt, som lätt blir
osmakligt, skärskådas inför dags-
pressens publik. Att man på sina
håll med framgång använt småkal-
kar, är mig väl bekant — i Finland
sker det regelbundet i Berghällkyr-
kan i Helsingfors. Där vederbö-
rande präster verkligen finna tungt
vägande skäl tala för sedens infö-
rande, ha de ingen svårighet att få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:18:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1927/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free