Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
en var sin församlings skuld tillika
med den egna inför Kristus, för att
han skall lösa oss från den? Av-
lägga vi vårt Confiteor i medvetan-
de av den uppgift, som här förelig-
ger oss, och den börda, som trycker
oss, då måste varje ord bli inne-
hållstyngt, bräddat av ödmjukt
skuldmedvetande. — Ve oss präs-
ter, om vi göra den bördan lätt
och låta orden halka glatta från
våra läppar och så avtrubba män-
niskornas känsla av synden, den en-
skildes och församlingens synd, så-
som. den tunga bördan i världen.
Ve den församling, som allenast
kallt lyssnande åhör syndabekännel-
sen, utan att själen utgjutes inför
Herren i längtan efter rening.
När tyngden av ett gudsfrånvänt
liv trycker oss, då måste vi böjas i
stoftet. Men vi gripa med giriga
händer kring korset: Skall dess
frälsande kraft räckas oss i dag?
Skall dess nåd räcka till för att ut-
plåna också detta yttersta mått av
överflödande skuld? Där är dock
den enda utvägen: Herre, misskunda
Dig över mig, syndare! — Herre, för-
barma dig över oss! Kriste, förbar-
ma dig över oss! Herre, förbarma
dig över oss! Detta är kristen-
hetens urgamla bönerop till försam-
lingens Herre, Kristus, på vars Fräl-
saregärning den alltfort bygger.
Vad svarar Gud genom sin tjä-
nare? >
Avlösningen: Icke söndagligen
uttalas de orden i Kristi församling.
Men deras innebörd få vi ständigt
på nytt uppleva i oss själva och
församlingen: »I kraft av Guds
ord och löfte är ock fast och visst,
att Gud av nåd förlåter eder alla
edra synder». — Vad finnes för
en kallelse bland människors barn
större än denna, att i Guds stad
och ställe få bjuda Kristi försam-
ling och den bekymrade själen
dessa ord? Att ej blott en gång
A. Adell
1 livet — men söndag efter söndag
få räcka syndaförlåtelsens gåva!
Och i kraft av Guds ord och löfte
står prästen där — icke i självtaget
uppdrag, icke på eget beråd. Vi
äro hans tjänare, som sade: »Män-
niskosonen har makt här på jorden
att förlåta synder» (Matt. 9: 6). Väl-
signad vare denna makt — den
största på jorden!
Men är det icke förunderligt, att
ett människobarn kan bära ut detta
maktens ord — utan att dess hjärta
brister av glädje? Ha vi nyss till-
sammans legat såsom tiggare utan-
för Fadershemmet, vad glädje då
att gå såsom den Heliges tjänare
och räcka fribrevet på barnaskapet?
Vi måste tacka och fröjdas inför
hans ansikte, som så benådat oss.
Gloria. Ära vare Gud! Återigen
läggas änglaord på prästens läppar,
ord, som kommo hela den himmel-
ska härskaran i den heliga julnatten,
i vår Frälsares födslotimma att jub-
la. — "Såsom ängeln då gjorde, så
ställa vi uppmaningen till de him-
melska härarna »i höjden» att med
oss fröjdas och giva Gud äran för
den igenom Kristus fullbragta för-
soningen. Ty på jorden kan lov-
sången aldrig stiga nog stark.
Men vi veta, att änglarna fröjdas
med oss, då en själ undfått syn-
dernas förlåtelse. Jublar det i
något människohjärta, jublar det i
Kristi församling, så jublar det än
mer i Guds himmel, då frid, synda-
förlåtelsens frid, skänkes åt jordens
barn och Guds välbehag åt männi-
skorna. Men blir också vårt lov
allenast en svag återklang av den
himmelska lovsången, så måste dock
vårt hjärta och våra läppar vara
med bland dem, som bära sitt jubel
inför Herrens ansikte.
Laudamus. Vi prisa Dig! Vi
tillbedja dig! Vi tacka dig för dina
under! Och undret över alla under
är att Guds, den ällra högstes en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
