Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
klockarepetitionen och kommitténs
betänkande samt för riksdag och
kyrkomöte framlägga det förslag,
vartill förhållandena ansåges giva
anledning.
Oaktat kyrkomötet ställde sig
välvilligt till kårens reformkrav, av-
slogs motionen. — Som nämndes,
visade sig frågan allt mera inveck-
lad och svårlöst. Orsaken därtill
var framför allt klockareboställena.
För att utreda dessa invecklade för-
hållanden tillkallades jurister. När
centralstyrelsen i jan. 1913 uppvak-
tade dåvarande statsrådet Berg,
meddelade denne, att så snart ären-
det om boställena blivit utrett;
skulle proposition utarbetas och
föreläggas riksdagen. Efter för-
nyade förfrågningar dels hos stats-
rådet och dels hos hovrättsrådet Ek-
man, som omhänderhade utred-
ningen om boställena, hyste man
förhoppning om att frågan skulle
komma upp: vid riksdagen 1915.
Dessa förhoppningar grusades. I
stället bemyndigades ecklesiastik-
ministern att ånyo tillkalla tre sak-
kunniga för att inom departemen-
tet biträda vid fortsatt utredning
av frågan om ändrade bestämmel-
ser rörande klockareinstitutionen.
I denna kommitté insattes direk-
tör Rendahl, Karlstad. Sedan den-
ne förklarat sig förhindrad full-
göra uppdraget, anmodades dir.
Cyrus Granér att i Rendahls ställe
biträda som sakkunnig. <Utred-
ningsarbetet utmynnade i ett lagför-
slag, inlämnat till Kungl. Maj:t i
maj 1915. De högt spända förvänt-
ningarna, att kyrkomusikerna nu
äntligen skulle få sina länge närda
önskningar om avlöningsförhållan-
dena m. m. omsider förelagda stats-
makterna till avgörande, syntes nu
bli verklighet. Frågan var nämli-
gen nu så förberedd, att man ej
kunde tänka annat, än att densam-
ma enligt uttalat löfte skulle i form
O. Björstedt
av kungl. proposition föreläggas
kyrkomötet. Men därav blev intet,
och förhoppningarna ställdes åter
på framtiden.
Kungl. kammarkollegium hade
nämligen funnit, att, oaktat de
gjorda utredningarna, ännu Åter-
stode åtskilligt rörande klockarebo-
ställena att utreda, och ett ärende,
som ej i allo var klart, kunde rege-
ringen ej förelägga statsmakterna,
då detsamma hade ringa utsikt att
vinna vederbörandes bifall. För att
fullgöra den ej avslutade utred-
ningen tillkallade chefen för eckle-
siastikdepartementet rtegeringsrådet
Thulin. Med stort intresse omfat-
tade regeringsrådet Thulin uppdra-
get, varför arbetet blev långvarigare
och mer omfattande, än som beräk-
nats. Först i sept. 1919 överlämna-
des till Kungl. Maj:t den åsyftade
utredningen jämte förslag till lag
angående kantorer. I oktober sam-
ma år tillkallades återigen fyra sak-
kunniga för att inom departemen-
tet biträda med fortsatt utredning.
Bland de nya sakkunniga finna vi
åter Per Borgh. De sakkunnigas
utredning blev slutförd i mars 1920
och utgjordes av det bekanta förslag
till lag angående kantorer, vilket
äntligen framlades för såväl kyrko-
mötet som riksdagen. Som känt
är, antogs förslaget med vissa änd-
ringar av kyrkomötet men avslogs
av riksdagen. Den bitterhet och
förstämning, som riksdagens beslut
väckte hos alla dem inom organist-
kåren, som så länge och tålmodigt
hoppats på bättre förhållanden i de-
ras betryckta ställning, lever ännu
i färskt minne hos oss alla.
Mer än tjugu år hade alltså
varit behövliga för att få kantors-
frågan i det skick, att den kunnat
föreläggas statsmakterna till avgö-
rande.
Som vi sett, har det långvariga
utredningsarbetet i icke ringa grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
