Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> rikets
Kantorsfrågans
samling, att ingen skall tränga sig
framom den andre. Här ljuder bar-
nets spröda stämma tillika med
åldringens. Här blandar sig den
ljusa kvinnorösten med mannens
nuvarande läge 67
mörka stämma. Här är icke man
eller kvinna, alla äro de ett i Kris-
tus. Ett i tillbedjan inför Herren;
ens till vilja, ens i tro, ens i bön
och lovsång. A. Adell.
Kantorsfrågans nuvarande läge!.
Kantorsfrågan har gamla anor.
Det är också särskilt anmärknings-
värt, att så lång tid åtgått, innan
denna fråga kommit i ett sådant
skick, att den kunnat föreläggas
statsmakterna. Klander har också
försports, och särskilt har central-
styrelsen för Sveriges allm. organist-
och kantorsförening klandrats för
bristande intresse och förmåga att
driva igenom organistkårens berät-
tigade krav. För att om möjligt
i någon mån skingra förekommande
missuppfattningar vill jag med
några ord i stora drag redogöra för
kantorsfrågans utveckling under de
två senast förflutna decennierna.
Den nuvarande kantorsfrågans
första framträdande får räknas från
år 1900 genom den s. k. klockare-
petitionen, då representanter för
organister inlämnade = till
Kungl. Maj:t en framställning, vari
påpekades, hurusom dessa kyrko-
tjänare befunno sig i allt annat än
tillfredsställande sociala och ekono-
miska villkor och att avhjälpandet
av dessa missförhållanden även
skulle främja den strävan, som un-
der senare tid allt mera gjort sig
gällande att höja kyrkomusiken och
kyrkosången. Denna petition med-
förde ett omfattande utredningsar-
bete. Landshövdingeämbetena och
domkapitlen hördes, och Sveriges
alla kyrkostämmor fingo yttra sig.
Sedan blev det en lång tystnad, och
man fruktade, att petitionens öde
var beseglat. År 1902 hade emeller-’
2 Föredrag vid Sveriges allm,. organist-
holm den 3 jan. 1927. .
tid Sveriges allm. organist- och kan-
torsförening bildats, och dess cen-
tralstyrelse försökte hålla frågan
vid liv och lyckades slutligen ut-
verka, att en kommitté blev tillsatt
för att pröva de i petitionen fram-
lagda förslagen och avgiva betän-
kande i anledning därav. För full-
görande av nämnda uppdrag till-
kallade år 1907 chefen för ecklesia-
stikdepartementet tre sakkunniga;
en bland dessa var Per Borgh. Att
en ur kårens egna led utsetts till
kommittéledamot mottogs med stor
tillfredsställelse av kåren. År 1908
framlade kommitterade ett digert
betänkande, som vittnade om myc-
ket arbete och stor grundlighet, och
i stort sett blevo kårens önskningar
tillgodosedda över förväntan. Men
tiden gick, och nya män fingo säte i
regeringen. Ju mer frågan behand-
lades, ju mera invecklad och svår-
löst tycktes den bliva. Vid uppre-
pade uppvaktningar hos regeringen
av centralstyrelsen gavs dock löfte,
att frågan skulle ägnas all upp-
märksamhet och så snart ske kunde
föras fram till behandling inför
riksdag och kyrkomöte. Vid 1909
års urtima kyrkomöte kom den
också på föredragningslistan, dock
icke genom kungl. proposition utan
i form av motion av professor
Pfannenstill i Lund. I motionen
hemställdes, att kyrkomötet måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla, att kloc-
kareinstitutionen måtte omarbetas i
överensstämmelse med den s. k.
och kantorsförenings ombudsmöte i Stöck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
