Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkokören
kan genom en förståndig dirigents
påpasslighet drivas fram både i
styrka och klang.
Utbildning. Ej alltid får man i
kyrkokören = tonträffningskunniga,
ja, mången gång ej ens notkunniga;
då gäller det att ta itu med att lära
in det nödvändigaste. De särskilda
rösterna måste dirigenten ägna myc-
ken omvårdnad: ögonblickligen slå
ned på dilettantiska olater, som
gärna smyga sig in särskilt hos
medlemmar, som ha namn om sig
att »sjunga bra», d. v. s. vad som
egentligen betyder: att ha bra röst.
Det skall ej tillåtas, att en röst med
all makt vill höras över alla andra
i en körstämma, tvärtom skall det
framhållas, att en körstämma är ett
slags instrument, där varje medlem
endast är en del, och där delen ej
får göra sig för stor; klangen lider
därigenom, och stämman förlorar
den vackra linjen — hon låter, som
om det vore en puckel på henne.
För att åstadkomma det före-
dragssätt, som uttryckes med det
mycket missbrukade ordet »käns-
ligt», akta körer och deras dirigen-
ter icke för rov att t. ex. anbringa
omotiverade tempoväxlingar, koket-
tera med pianissimon — så att de
ej höras; sådant pjunk bör vara
bannlyst. Mot det bundna sångföre-
draget syndas i ej ringa grad; att bi-
bringa körmedlemmar förmågan att
sjunga bundet är bland det besvär-
ligaste, som kommer på en dirigents
Jott, men förmågan kommer genom
övning och litet tålamod. — Bland
fel mot textbehandlingen kunna
nämnas benägenheten att totalt
sluka ändelser och negligera konso-
nanter samt att andas vid olämpliga
ställen.
Den dirigent, som är mån om, att
hans kyrkokör ej skall slappna i
sitt intresse för uppgiften, bör väl
akta sig för att göra repetitionsarbe-
tet tråkigt. Vid genomgång av en
85
stämma bör han uppmana de
andra medlemmarna att försöka
svagt sjunga med, var i sin stämma;
det går ej alldeles, men märkligt är,
huru ett dylikt förfarande uppövar
örat och sinnet för rytmen. När
stämmorna äro nödtorftigt genom-
gångna — utan nyansering, endast
mezzoforte — bör samsjungning
ske, så gott det går, detta för att
kören må få höra, huru stycket lå-
ter ungefär. Stämrepetition tas se-
dan upp igen och omväxlar med
samsjungning. Härigenom vinnes,
att kören slipper uttråkas av lång-
varig stämövning och att alla få ar-
bete, då nytt stycke skall inövas.
Utförandet av vespern bringar
mången kyrkokör en smula ur fatt-
ningen, emedan den till att börja
med har svårt att få balans på det
hela, då den saknar den vanliga
rytmen; arbetar kören sig fram till
rätt känsla för vesperns stil och
sjunger vespermusiken riktigt, då är
den en god kyrkokör.
Den goda kyrkokören skall sätta
en ära uti att sjunga »a capella», då
så är meningen, och att ej så att
säga »i ogjort väder» använda ac-
kompanjemang, som gärna döljer
bristerna i en dålig inövning.
Kyrkokörens dirigent skall aldrig
ur egen fatabur sätta nytt tempo på
en komposition, anbringa andra ny-
anser, än de av tonsättaren före-
skrivna eller på annat sätt förvan-
ska; och detta för att »det skall slå
an». Han bör tänka: har tonsätta-
ren menat, att stycket skall föras
fram så här? och ej tänka: jag an-
ser, att det blir bättre, om ett eller
annat ändras. — Vi skola ha respekt
för konstverket.
Kyrkokörens betydelse. En kyr-
kokörs verksamhet kan bli till stör-
sta nytta icke blott inom den egna
församlingen utan även därigenom,
att den kan ge impulser till andra
församlingar. Kören bör någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
