Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om nattvarden
hållandena i den övriga med Lu-
thers namn uppkallade delen av kri-
stenheten. Den första svenska mäs-
san är ju icke minst i detta stycke
starkt influerad av Luther. Och
1811 gjordes den redan förut fattiga
pattvardsavdelningen ännu mycket
fattigare därigenom att prefationen
avlägsnades. 1894 års handbok åter
betecknar ett stort framsteg: detta
år infördes nämligen prefationen
igen, varjämte den på detta ställe
synnerligen misslyckade nattvards-
förmaningen uteslöts.
Åt den emellertid sannolikt gan-
ska allmänna uppfattningen, att
icke heller 1894 års »canon» är till-
fredsställande, gav det sista Hand-
boksförslaget uttryck, då i detsam-
ma föreslogs, att en bön skulle in-
föras, som skulle förmedla över-
gången mellan prefationen och in-
stiftelseorden ’. Även om detta för-
slag innebar ett steg i rätt riktning,
så kan det dock ingalunda betrak-
tas som någon slutgiltig lösning av
frågan om Nattvardens liturgiska
utformning. Denna torde fastmera
sannolikt för lång tid framåt bliva
ett av de viktigaste ämnena i den
liturgiska diskussionen i Sverige.
Här nedan skola några ställen på-
pekas, där vår nuvarande nattvards-
ordning synes vara i särskilt stort
behov av förbättring.
I. En svag punkt torde alltjämt
prefationen få anses vara, och detta
i två avseenden.
1) Formellt äga vi för närvarande
två prefationsböner, i realiteten
dock knappast mer än en. Det se-
nare, kortare alternativet är nämli-
87
gen byggt på samma tanke som det
första: Kristus utgiven i döden för
oss för att vi skola leva genom ho-
nom. Skall blott en prefationsbön
förekomma, är givetvis denna tanke
den naturligaste och närmast till
hands liggande. Men man kan med
skäl ifrågasätta, om det icke betyder
en utarmning för fromhetslivet, att
den Hel. Nattvarden aldrig ställes
in under annan synpunkt än denna.
Ju mer Nattvardens karaktär av lov-
sägelse, som var så starkt framträ-
dande inom den äldsta kyrkan, åter
får komma till sin rätt, dess mer
gör sig behovet kännbart att få sätta
in Nattvarden under ljuset från
Guds övriga stora nådesvälgärning-
ar. M. a. o. olika prefationer krä—
vas för kyrkoårets olika tider, bygg-
da på de särskilda högtidernas tän- :
kar. Behovet av sådana de-tempore-
bestämda prefationsböner har man.
ock inom åtskilliga evangeliska kyr-
kor sökt fylla genom upptagande
av den medeltida kyrkans ordning
på denna punkt. Som exempel här-
på är det av särskilt intresse att
kunna framhålla den Bayerska kyr-
kan, då vi ju från denna under det
senaste halvseklet rönt så mycken
inverkan i liturgiska ting. Den
Bayerska Agendan upptar i sin nya ’
gestalt av år 1920 från den medel-
tida traditionen förutom den van-
liga prefationen också prefationerna
för jul, långfredag, påsk och pingst”.
Liknande är förhållandet med den
Hessiska Agendan av år 1904, som
upptager sju olika prefationer för-
utom kortare alternativ till fyra av
dem ”. Förvisso skulle det för natt-
- ’ Den nuvarande övergången: »Och på det att vi icke må förgäta denna hans out-
sägliga välgärning, har han instiftat sin heliga nattvard», är synnerligen otillfreds-
ställande.
Här betonas nämligen så uteslutande åminnelsekaraktären, att denna lätt
hos deltagarne undanskymmer nattvardens övriga sidor.
? Agende fär die cvangelisch-lutherische Kirche in Bayern.
€ Erster Teil s. 99 f., 115 ff.
> Kirchenbuch fär die Evangelische Kirche des Grossherzogtums Hessen,
ergänzte Auflage 1920.
Erster Band s. 184 ff.
Neu bearbeitete und
1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
