Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
förvaras under lås i en nisch eller
litet skåp (aumbry) vid norra sidan
av koret. Dörren till aumbry får
endast öppnas, när de konsekrerade
elementen uttagas för kommunion
eller ombytas. De måste förnyas
minst en gång i veckan.
Betänkligheterna mot reservering
uttrycktes bl. a. av biskopen av Nor-
wich, som visserligen medgav, att
konsekrerat bröd och vin skulle
kunna föras till sjuka direkt från
kyrkan, men samtidigt betonade, ätt
reservation i praxis medför tillbed-
jan och att, teoretiskt sett, den som
tror, att Herren Kristus förefinnes
på den plats, där det reserverade
Yngve Brilioth
sakramentet bevaras, på ett sätt
som han icke är närvarande på
något annat ställe, är tvungen att
tillbedja. Ingen rubrik kan kon-
trollera privat tillbedjan, och i den
mån den nya reservationen är gynn-
sam för dylik enskild tillbedjan, ut-
trycker den en lära, som står i strid
mot engelska kyrkan. Ärkebisko-
pen av Canterbury framhöll där-
emot, att ingenting vidtagits, som
innebar en läroändring.
I ett appendix till HB har införts
ordning för prim och kompletorium
i nära likhet med Sarumbruket.
A. O. I: Hellerström.
Skriftermål och skriftetal.
Sam Stadener, Skriftermål och skrifte-
Ett inlägg till frågan om svenska kyr-
Lund 1926.
tal.
kans gudstjänst.
Föreliggande skrift återger, givet-
vis väl i utökad form, ett föredrag,
som. förf. hållit vid Allm. Sv. präst-
föreningens möte i Örebro 1926.
Den har ett visst aktuellt intresse
som en kommentar och en motive-
ring till den reservation, förf. funnit
sig föranlåten att foga till 1926 års
handboksförslag: han har däri tagit
avstånd bl. a. från förslaget att in-
foga skriftermålet i högmässan. För-
. nämligast gestaltar sig hans fram-
ställning till en apologi för hittills
gällande form för skriftermålets an-
ordning.
Ett positivt värde har härvid
framför allt betonandet av skrifte-
talets religiösa värde som en sär-
skild gudstjänstakt och de råd, som
givas för dess anläggning. Däremot
måste det eftertryckligt betonas, att
förf:s framställning av det nuvaran-
de skriftermålets uppkomst i alltför
hög grad bär prägeln av hans strä-
van att motivera det bestående. Vad
man . här saknar, är framför allt
känslan av att det lutherska skrif-
termålets historia genomgående är
historien om dess förfall: kommuni-
onförhöret utträngde det enskilda
själavårdande samtalet, och det all-
männa skriftermålet med avlösning
i klump var en klen ersättning för
den gamla bikten. Nu kvarstår
egentligen själva skriftetalet som ett
rudiment av det hela. Att även detta
kan ha ett stort uppbyggligt värde
är uppenbart, och därför bör det
icke avskaffas, så länge intet bättre
kan sättas i dess ställe. Men fråga
är, om dess värde är så stort, att
tvånget att hålla skriftermål med
särskilt tal — utan tvång att deltaga
däri — förtjänar att bibehållas, då
det väsentligen försvårar nattvar-
dens firande i högmässogudstjän-
sten. En annan sak är, om icke ti-
den nu vore inne att försöka i nå-
gon mån återvinna det enskilda
skriftermålet eller att skapa någon
annan form för en verklig förbere-
delse till sakramentets begående. De
svårigheter, som en gång ledde till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
