Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 Adolf Allwohn.
Liturgiska reformsträvanden i det evangeliska
Tyskland.
Den liturgiska rörelsen i Tysk-
lands evangeliska kyrkor kan egent-
ligen redan se tillbaka på en 100-
årig historia. Visserligen hava de
strävanden, som gå ut på en reform
av liturgien, först efter världskriget
antagit karaktär av en rörelse, som
omfattar vidare kretsar. Men det
får ej förbises, att ansatserna gå
långt tillbaka i det nittonde århund-
radet, och att de nuvarande kultre-
formernas ledande tankar till dels
nära överensstämma med de le-
dande liturgikernas från det föregå-
ende århundradet. Sedan ungefär
hundra år tillbaka rör det sig näm-
ligen om striden mot rationalismen
och dennas olyckliga inflytande på
liturgiens område. Visserligen veta
vi tack vare det förtjänstfulla arbe-
tet av Paul Graff, en av de nuva-
rande utgivarna av »Monatschrift
fär kirchliche Kunst>: »De gamla
gudstjänstformernas upplösning i de
evangeliska kyrkorna intill upplys-
ningen och rationalismen»> !, att de
av Luther från den katolska mässan
övertagna delarna icke först i det
adertonde århundradet till största
delen försvunnit ur gudstjänsten
utan att upplösningen hade begynt
redan tidigare. Likväl måste ratio-
nalismen betraktas såsom den epok,
som öppnat portarna för den varje
kyrka nedbrytande subjektivismen,
och som alldeles icke ägde förstå-
else för de historiskt givna kultfor-
merna, såvitt dessa icke överens-
stämde med den dåtida förnufts-
kunskapen.
Med den allmänna reaktionen
mot denna epok, nämligen med
romantiken (1800—1830), kommo
även strävandena att återuppbygga
den förstörda liturgien. Ett bety-
delsefullt resultat av dessa bemö-
danden var en på Luther och
gammalprotestantismen «grundad
agenda, på adertonhundratjugotalet
införd av »liturgikern på tronen»,
konung Friedrich Wilhelm III av
Preussen. Denna av romantiken be-
gynta restauration fortsattes kraft-
fullt av nylutheranerna: bayraren
Löhe (1808—1872), mecklenburga-
ren Kliefoth (1810—1895), Vilmar
från Hessen (1800—1868), Lyra
från Westfalen (1822-—82) och av
grundarna av »Monatschrift fär Li-
turgie und Kirchenmusik Siona»
(1876 ff.), Schöberlein (1813—1881)
och Herold (1840—1912). Visserli-
gen voro verkningarna av dessa
strävanden inskränkta till vissa
kretsar, i synnerhet som tidsrikt-
ningen under nittonde århundradets
senare hälft allt mer fjärmade sig
från dessa mäns ortodoxa hållning.
Men dessa strävanden få dock icke
förbigås, då vi i dem hava rötterna
till vår tids högkyrkliga rörelse.
Denna nutida kraftfulla rörelse gri-
per alltjämt åter tillbaka till Löhe,
Kliefoth m. fI. och står i sin upp-
fattning av kyrkan och i sina litur-
giska fordringar tydligt på de nämn-
da nylutheranernas skuldror.
Ett visst inflytande, framförallt
genom väckande av sinne för hög-
tidliga gudstjänster, har utgått från
denna adertonhundratalets litur-
giska riktning, särskilt från de två
sistnämnda ledarna, som även på-
verkat Friedrich Spitta, den för
1 P. Graff: Die Geschichte der Auflösung der alten gottesdienstlichen Formen in
der evangelischen Kirche bis zum Fintritt der Aufklärung und des Rationalismus.
Göttingen 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
