Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liturgiska reformsträvanden m. m:
några år sedan avlidne grundaren
av det sista årtiondets mer liberalt
inriktade reformrörelse. Men icke
heller mer än det kan man påstå, ty
utgångspunkten för Spittas strävan-
den var just motsatsen till Luthers
gudstjänstuppfattning och en tillba-
kagång till Schleiermacher, antipo-
den till det begynnande aderton-
hundratalets liturgiska restauration.
Men just i denna återgång ligger
även ett moment, som förbinder de
liturgiskt intresserade nyluthera-
nerna och Spittas medarbetare,
nämligen den gemensamma motsat-
sen till rationalismen. <Schleier-
macher var mycket starkt påverkad
av romantiken. Han kunde visser-
ligen icke instämma i de samtida
lutherska liturgikernas betonande
av kyrkans och hennes regerings
oinskränkta auktoritet, och var även
dessutom alltför kulturintresserad
för att kunna förorda en återgång
till sedan länge gångna tider. Och
likväl stod också han i bestämd mot-
sats mot rationalismen och betonade
gent emot densamma, att liturgien
icke finge utlämnas åt prästens god-
tycke utan just i enlighet med sitt
väsende skulle uttrycka »försam-
lingens enhet med det hela».
Det som särskilt utmärker hans
gudstjänstuppfattning, är det konst-
närliga sinne som i den kommnmaer till
uttryck. 1 motsats mot upplysning-
en, som ensidigt betonade läromo-
mentet, menade han att gudstjäns-
ten skulle vara en högtid (»Feier»),
som i likhet med en konstnärlig ska-
pelse icke finge tjäna ett bestämt
ändamål. Den skall fastmer vara
det religiösa församlingsmedvetan-
dets framställning, manifestation
(Darstellung). ” |
Denna uppfattning omfattades
med hänförelse av Spitta och andra
2 Spitta: Zur Reform des evangelischen
115
liturgiker på hans tid och spelades
ut emot den -pedagogiska uppfatt-
ningen, särskilt såsom Luther ut-
tryckt den i sin »Deutsche Messe»
av år 1526. Gudstjänsten kan icke
vara »ett offentligt väckande av tro
och kristendom> (Luther) utan
måste förutsätta ett nådastånd hos
deltagarna såsom förhandenvaran-
de, ty endast i detta fall är gemen-
sam gudstjänst och gemensam bön
möjlig. Genom detta fastställande
av liturgien såsom den förhanden-
varande trons manifestation (Feier-
liche Darstellung des vorhandenen
Glaubensbesitzes) hade Friedrich
Spitta och jämte honom hans kol-
lega i Strassburg, Julius Smend,
gjort det möjligt att ställa de sköna
konsterna i den kyrkliga gudsdyr-
kans tjänst och gjort sina samtida
uppmärksamma på formens bety-
delse. Så skriver han i sin grund-
läggande skrift »Till den evange-
liska kultens reform> ? (jämför även
Gustav Mensching:-»Den liturgiska
rörelsen i den evangeliska kyrkan»):
»Ja, vilka smaklösa, okonstnärliga
människor äro dock icke vi evange-
liska vid våra gudstjänster. Allde-
les genompyrda av den föreställ-
ningen att det alls icke kommer an
på formen, tvinga vi de heliga hand-
lingarna vid våra gudstjänster, som
dock nu en gång måste ha en yttre
form, in i de mest olämpliga for-
mer». Gudstjänsten såsom »uttryck
för vår gemenskap med Fadern, så-
som tillbedjan i anda och sanning»
måste andas den rätta högtidsstäm-
ningen. (Jämför Julius Smend: Fö-
redrag och uppsatser) ”. Det Heliga
måste framträda i heliga former, så-
dana som endast den äkta konsten
kan bjuda oss.
Sålunda har den Spitta-Smend-
ska reformrörelsen i sitt organ:
Kultus, Göttingen 1891, s. 18. Jfr Gustav
Mensching: Die liturgische Bewegung in der evangelischen Kirche, Täbingen 1925, s. 5.
? Julius Smend: Vorträge und Aufsätze,
Gitersloh 1925, s. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
